Hon vände sig till en gammal soldat och frågade om har kände någon förare, vid namn Broms. Här finns många förare här, och många, båd bromsa och getingar, hur fan skall jag känna alla dem? Margreta fann att hon gjort en enfaldig fråga och nämnde regementet, vid hvilket hon hört att han tjenade Fråga sergeanten!, tillade den gamle krigaren. Jag vet inte.n . Underoflicern nalkades. Margreta upprepade sin fråga Kalmar-infanteri, som han tjenar vid, ligger ungefär två mil till höger om oss,, blef svaret. Efter denna anvisning for hon den dagen, och ännu en dag, oeh alltid fanns regementet en dagsled förut. Den tänkande Margreta kunde ej underlåta att, oaktadt sin bedröfvelse, göra betraktelser öfver huru illa soldaten for, i synnerhet då han nalkades fjällen och kölden kändes mer och mer skarp och bitande. Litet i sig och litet på sig), säger ett gammalt ordspråk, och sådant var verkliga förhållandet här. HLikvisst sågo de så lugna, så nöjda och belåtna ut, som om de nyss kommit från ett, och ämnade sig till ett annat gästabud. Om möjligheten häraf tillfrågade hon en soldat, hvilken hon tilldelat en bit ur sin. matsäck, och som till tacksamhet derför följde henne förbi en af hvarjehanda folk nyss sammanrafsad, oexercerad trupp, Skulle vi kunna annat? Kungen har inte bättre sjelf Tror inte hon att det är fast styfvare med kung Carl lida hunger, köld, ja, till och med törst, än att, som i fjol, då vi hade allt fullt opp, vara blottställda för de förbannade nykomna officerspojkarne, som under prinsen fingo hundsvottera soldaten så mycket de ville. De nosa sig int sta med det, der kungen är närvarande. Nej! Kung Carl förut och vi efter, och så må herrarne, tvyfan! sitta der i Stockholm och smida sina djefvelskaper, värre än wermländningen smider sitt jern. Nu gå vi fäll löst på Norrige, men norskarne och vi äro bröder, som blifvit litet arga på hvarann, och rappa på hvarann en smula, för att bli så mycket bättre vänner efteråt. Sen ska vi göra en spatserrund och helsa på den förbannade ryssen om inte beelzebub tar honom innan vi hinner dit, säger Bromsen, och så säger jag med... ,Känner ni Bromsen? ,Förarn Broms, ja! Måtte väl det! Vi ha varit i fäll samman sedan vi voro fjorton år. Vi äro årsbarn, sk hon veta. Men det är en djefvel, som inte är lätt att gå