Aftonbladet – 3 mars 1849, sida 1

Margreta hade ej gifvit akt på detta rammel af ord, hvilket rullade fram om hvartannat, liksom torra ärter på ett bodgolf. Och nu... fortfor värdinnan, efter ett väl intaget förlag af andedrägt. Nu skall du få bo i min grannaste kammare... der har inte bott någon sedan i förrgårs, när vi hade inqvartering... du kan aldri tro så snäll och dugtig den karlen var... han låg här i tre veckor på värfning ... det var en förare som hette Broms, och han är din kusin... och han är nära på alldeles lik kungen... för så hette din mor också... och hans far är din morbror... och slägt hade han i Wermland sedan. .. Så stor än oredan var i dessa framstörtande ord, började de likväl upptaga Margretas hela uppmärksamhet... Och om Gud låter mig komma hem ur det här kriget... sa han... så skola vi med Guds makt träffas... Och när jag talte om din brors olycka, som vi nog grufvat ess öfver sen vi hörde lysningen på predikstoln, så blef hän röd, som blod, må du tro; och drog ihop ögonbrynen sedan, så, ja så, att han såg bister ut i synen som den värsta varg, och jag ha så när dumpit ikull när jag kom att kasta ögonen på honom... och så tycker hans manskap så mycket om honom sedan ..sså jag har aldri sett skickligare och anständigare karl... kom nu, du skall få bo i hans kammare och till och med ligga i samma säng... Nå kom... hvad står du qvar der efter? .. inte behöfver du tappa hamdskar och vantar för det... Så tacksam jag än är för ditt välvilliga anbud, svarade Margreta, så måste jag dock försaka att begagna mig demf. En sjuk slägting, som bor helt nära norrska gränsen, väntar med otålighet min ankomst., — Inom sig tackade hon Cud för dessa underrättelser . .. Är Broms icke brydd för att erkänna slägtskap med en förföljd . tänkte hon... så är han, såsom jag förmodade, en bra karl. Honom vill jag leta rätt på, han skallskaffa mig alt få tala med kungen, och lägger nog in ett godt ord för mig. . Få timmar derefter var hon åter på väg, och undgr sin nyss begagnade förevänning förmådde hon skjutsbonden att föra henne till norrska gränsen. Redan samma qväll upphann hon armeens oftertroppatr.