Aftonbladet – 3 mars 1849, sida 1

försittes. Jag skyndar att kasta mig för konungens fötter att anropa honom, och han måste höra mig! Huru innerligt hon bad till Gud, att han måtte vänd konungens öron till henne, begripes ej lätt af en tid, hvilken hvar och en gerna vill vara sin egen Gud, oci låta allt ankomma på egen klokhet. Tröstad lemnade ho sin lilla kammare och skyndade ut i släden. Ankommen till staden, fann hon alla i den ytterst bestörtning. Likväl hann hon icke ens efterfråga orsaken.. hennes värdinna, en gammal bekant, hos hvilken hon ta git in, underrättade henne sjelfmant och med ilande tung: derom. Välkommen, sötaste Margreta! välkommen, min goda min sötaste vän! Ack, så snäll, så snäll du var, som kom men du kan aldri tro så förvånade vi, och alla menniskor äro här i Carlstad. Kan du tänka dig det, att i förr veckan så kom kungen till stan, och tog qvarter på gäst gilvaregården .:.. utan att någon visste hvem han var.. Så flytta han väl opp till biskopsgården ... men i går af tons försvann han lika plötsligt, som han kom... Hel oförtänkt hade han bara kastat sig på en bondsläde, son höll vid bakporten och tagit vägen inåt Norrige... Margreta stod som förintad... Hon hade all styrk af nöden att ej brista i tårar, och dermed uppväcka sit värdfolks nyfikenhet. Allt hennes hopp... den bedröfva des sista tillflykt... var tillintetgjordt . . Wärdinnans blick var likväl, till all lycka, på långt nä ej så skarp, som hennes mun var vig... Men du är lika välkommen ändå du, söta Margreta.. Det är nu så fasligt längesedan, jag hade den glädjen at se dig... Tycker du inte att mina barn ha växt och blif vit stora... Och min lilla, goda gubbe sedan... Nå, sti inte och våpa er nu, utan kom fam och nig för moöster.. Jo, min lilla; snälla gubbe, må du tro, går på dagliger och stundeligen, och det utan den ringaste hjelp sedan .. Han gör allt hvad han förmår... Han har föjat och må lat opp hela huset, både utan och innan, och allt mec egen hand sedan... Ja, ja, du hade en snäll och besked lig gubbe, du ock, Margreta... Stackare dej, som miste honom ... Men... ack, hvad fag är lyckhg ... ooh Gud bevare min lifla snälla gubbe för döden sedan ...