personer icke kunde utrönas cch sedan Borgström förklarat, att hon mot Arosin icke hyste någon ovänskap samt stadsfiskalen de Berg yrkat ogillande af Arosins mot Borgström framställde jäfsanmärkning, afsagdt följande, af rätten fattade Beslut. Enär, vid jemförelse af pigan Borgströms uti förevarande mål i Kongl. poliskammaren meddelade upplysningar och hbennes härstädes aflagde berättelser, sistnämnde berättelse icke finnes stå i strid med de af henne i Kongl. poliskammaren gjorde uppgifter, utan endast utgör ett förtydligande af Derjemte torde observeras att aktor stadsfiskalen vice häradshöfdingen de Berg kallats Hindrik Axel de Berg i stället för Fredrik Axel de Berg. Intecknirg beviljas icke för infriad borgensförbindelse, då inteckningen sökes i gäldenärens egendom, efter det denna blifvit till annan man såld och lagfart sökt å det köp, saml då köparen bestrider inteckningen. Kammarherren C. Hallenborg ingaf till Hammar: kinds häradsrätt, å höstetinget den 6 November 1846, en ansökan om inteckning uti skattesäterirusthållet Liljestad 2 , mantal, Norrebro mjölqvarn, Månsdalen s mantal frälse, Olofstorp s mantal frälse, Flämmestad :, mantal kronoskatte, Gatan , manta kronoskatte, kronoskatte-utjorden Angkärr samt frälseutjordarne Årtlöten och Kronhem till säkerhet för dels 746 rdr 37 sk. 40 r. bko med ränta, dem öfversten och riddaren af Kongl. Maj:ts Svärdsorden grefve Filip Bogislaus von Schwerin och hans hustru grefvinnan Charlotta von Schwerin, född Liljencrantz, i skuldsedel den 24 November 48534, förskrifvit till svaranden och kans hustru Eleonora Hallenborg eller ordres; dels 4300 rdr med ränta, svarandens fordran af grefve von Schwerin, på grund af ett utaf denne till svaranden eller ordres den 5 Februari 4846 utfärdadt sKuldebref; dels ett tusen tvåhundrasextio riksdaler banko med ränta, förskrifne af grefve von Schwerin till svaranden eiler ordres i skuldebref af den 5 Augusti 4846 samt dels 44,133 rdr 46 sk. bko med ränta, för hvilket sistnämnde belopp svaranden för grefve von Schwerin ingått borgen såsom för egen skuld, cnpligt följande, efter det inteckningen söktes, inlöste, vid häradsrätten företedde skuldebref, nemligen den 4 September 1838 till öfverstelöjtnanten och riddaren af Kongl. Maj:ts Svärdsorden J. H. Haasum eller ordres å 3333 rdr 16 sk. med ränta; den 28 i samma månad och år till bankokommissarien N. R. Kruse eller ordres å 3000 rdr med ränta; den 24 Februari 4843 till brukspatronen C. Benediks eller ordres å 2CC0 rdr med ränta i Aug. 4845 till bankostatens enkeoch pupillkassa eller ordres å fyrahundra rdr med ränta, och i Augusti 1846 till rikets ständers bankodiskontverk celler ordres å 2400 rår, allt banko, med ränta. Efter det ej mindre grefve von Schwerin än äfven kapten friherre Fredric Kurck och grosshandlaren Filip Wigius, hvilken enligt köpebref den 29 Januavi 1847, af grefve von Schwerin inköpt säteriet Liljestad med underlydande hemman och lägenheter, blifvit öfver ansökningen hörde, samt grefve von Schwerin uti särskilde å vintertinget den 8 Febr. sistnämnde år till häradsrätten inlemnade skrifter, i den ena bestridt inteckningen, emedan han försålt fastigheterna, och i den andra invändt, att han icke inom laga stämningstid före tinget undfått delafinteckningsansökningarne samt derföre yrkat att de måtte anses förfallne; så utlät sig häradsrätten genom utslag den 45 September 41847: att som förordningen den 13 Juli 4848, angående inteckning i fast egendom så väl i 4 stadgade skyldighet för gäldenär, som vid domstol är närvarande, då inteckning uti hans egendom sökes, att genast derå svara, som ock uti 6 S bestämde, att inteckningsansökning; hvilken ej i föreskrifven ordning styrktes vara kungjord den gäldenär, som, då ansökningen skedde, icke vid rätten varit tillstädes, skulle anses förfallen, utan så hände att gäldenären ej dess mindre å den utsatta dagen svarade, af hvilka lagstadganden det syntes vara uppenbart, att gäldenär, som ej fått tillgodonjuta laga stämningstid, icke kunde hafva laglig rätt att, endast, på grund deraf, få uti hans egendom sökt inteckning afslagen, samt grefve von Schwerin icke invändt något emot riktigheten af det skriftliga anförande herr Hallenborgs vid andra rättegångstillfället begagnade ombud till domstolen från grefve von Schwerin inlemnat, vid hvilket förhållande afseende icke kunnat fästas å hvad frih. Kurck och hr Wigius emotsamma anförande framställt och grefve v. Schwerin, derigenom att han till Domstolen låtit inlemna berörde anförande, hvaruti ansökningarne på uppgifna skäl blifvit bestridde, ovilkorligen måste anses hafva i saken svarat, funne häradsrätten, att något afseende icke kunde fästas å franiställda invändningen derom, att, enär grefyc v. Schwerin icke fått tillgodonjuta laga stämningstid i fråga om delfåendet af Häradsrättens först i saken gifna beslut, ansökningarne, på grund af 6 S uti ofvanberörde förordning, borde anses hafva förfallit; till följd hvaraf, och då något yttrande, angående rätt till stämningstid för grefve v. Schwerin att vid Häradsrätten svara, således icke erfordrades, häradsrätten vore oförhindrad att pröfva de gjorda intecknings-ansökningarne; hvarvid, och emcdan, hvad först anginge påståendet om inteckning till. säkerhet för de i skuldebrefven den 24 November 1834 samt den 5 Februari och 5 Augusti 4846 förskrifne belopp tillsammans 3,276 rdr 37 sk. 40 rst, bko jemte ränta, grefve v. Schwerin medgifvit riktigheten af berörde skuldebref, samt hans cganderätt till de fastigheter, i hvilka inteckningen blifvit sökt, den tid ansökningarne derom först gjordes, vore, enligt hvad lagfartsprotokollet för 4847 års vinter-ting utvisade, ostridig, och den omständighet att frih. Kurck och hr Wigius, efter afslutadt köp med grefve vy. Schwerin, blifvit ägere till fastigheterna, icke kunde förringa hr Hallenborgs lagliga rätt att uti dem vinna säkerbet för sina fordringar, enär frih. Kurcks och hr Wigii ägarderätt till fastigheterna tillkommit först efter det inteckningen söktes, pröfvande Häradsrätten, utan afseende å hvad uti denna del blifvit af dem och grefve v. Schwerin insändt, skäligt förklara hr: Hallenborg berättigad att erhålla inteckning uti ifrågavarande fastigheter till säkerhet för nyssberörde 3,276 rdr 37 sk. 40 rst. jemte ränta enligt förskrifningarne; och enär beträffande påståendet om inteckning till säkerhet för de af hr Hallenborg, på grund af borgensförbindelser för grefve y. Schwerin, utbetalde 41,133 rdr 46 sk. bko, frih. Kurcks och hr Wigii bestridande af en slik inteckning hufvudsakligast grundade sig derpå, att de, i händelse inteckningen fastställdes, skulle blifva uti deras förmenta bättre rätt förnärmade, men de icke kunde anses hafva köpt fastigheterna med bättre rätt, än säljaren dem innehaft, och inteckningen i händelse. grefve v. Schwerin fortfarande varit egare till fastigheterne, bort hr Hallenborg beviljas, helst borgensförbindelserna blifvit ingångne såsom för egen skuld och grefve v. Schwerin lemnat deras riktighet obestridd, likasom att skuldsedlarna, för hvilka borgensförbindelserna voro ingångne, blifvit af hr Hallenborg för grefve vy. Schwerins räkning inlöste, förklarade Häradsrät