Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Posttidningens Elegi. Vår goda Posttidning har i går tagit sig allt för nära af den påpekning som Aftonbladet i förgår gjorde, öfver den tillsyn som Tidens professor försökt att utöfva på Posttidningen. Det gör oss ondt att denna lilla erinran från vår sida, uti hvilken tydligt låg en god portion skämt, skulle gå vår officiella kollega så till bjertat, att en elegi på nära två spalter blifvit följden deraf. Det effektrikaste stället i denna elegiska utgjutelse är på slutet, der P. T. beklagar att den som en vacker dag skall skrifva biografien öfver Tidens P. bland annat kommer att berätta att, på samma gång han i Upsala utgaf den bekanta konservativa tidningen Tiden, derjemte hade öfverinseendet nöfver Sveriges i Stockholm utgifna officiella oblad,. — Och till denna historiens förfalskning skulle nu Aftonbladet gjort sig saker genom den lilla filippiken rörande professornps batton!? En sådan riksolycka måste förekommas i tid, och för rättvisans skull anse vi oss derföre böra förklara att Aftonbladets mening icke var att frånkänna hr Hellberg äran af öfverinseendet öfver Sveriges officiella blad, utan blott att påpeka Tidens anspråk, att med sin varning till P. T., (att icke falla ur tonen,) vilja visa sig agera informator och ledare för hela det konservativa kotteriet. Vi hoppas att denna förklaring anses så mycket mera nöjaktig, som Tidens varningar i nyssnämnde hänseende visserligen icke äro behöfliga, och detta jemväl, såvidt vi kunna minnas, var första gången, som Tiden funnit anledning att grondera sin frände för bristande hållning i det konservativa tonregistret. Denna första varningsgrad torde i allt fall icke blifva utan sin verkan, hvilket kan slutas deraf att Posttidningen icke formaliserat öfver Tidens handplagg, utan endast mot Aftonbladet utgjutit sin vredes skälar. Posttlidningens Enthällungen. Eftersom Posttidningens gårdagselegi kommit oss att samspråka med den värda kollegan, taga vi tillfället i akt att på samma gång afbörda oss en liten skuld, sedan förra veckan, till den officielle. Saken handlar om de der beryktade Enthällungsartiklarna,, hvilka af P. T. publicerades såsom belysningar öfver de preussiska demokraternas förmenta skandalösa intriger och agitationer till förberedandet af valen till folkrepresentanter. Aftonbladet tog sig friheten upplysa, att dessa artiklar härrörde från det reaktionära partiet, och att deras författare, en viss renskrifvare Piersig, är en illa vanfrejdad person. Saken fick således en betänklig vändning för den officielle, och dess bemödanden för några dagar sedan, att advocera sig från enthällungsaffären föllo en liten mån in i det komiska. Vi skulle för vår del gerna afstå från att vidare framhålla denna sak, om ej fråga här vore om ett ämne af allmänt politiskt intresse. Posttidningen, som ej gerna släpper ur händerna något tillfälle, att i ofördelaktigaste färger framställa demokratiens anhängare, vare sig i Frankrike, Tyskland eller andra länder, hade med den gravitet, som så väl kläder den officielle, delgifvit sina läsare de Piersiegska smädeskrifterna, för att, på grund af deras autoritet, sprida ljus öfver,, d. v. s. kasta en djup skugga på de tyska demokraternas handlingssätt. Det är klart att, då den beprisade autoriteten demaskeras och befinnes vara en vanfrejdad äfventyrare, dömd för förfalskningsbrott till fästningsstraff, Posttidningens förmenta tillförlitliga källor reduceras till en smutspöl, och att motiverna för så låga va