Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 2

TJUGUNIONDE KAPITLET. Grefve Mörner hade afrest och baron Duwald nästan örtviflade att återfinna Prytz. Förgäfves omgaf han Marreta med spioner, förgäfves efterforskade han på alla postcontor i Wermland och Nerike om något bref ingått till nspektor Hesselgren, eller om något sådant af hans hand unkommit. Kungen kunde ju hvarje ögonblick anlända ör att afgå denna väg till Norrige, och då vore affären örbi, och, kanske än värre, flera af de sammansvurne lyckliga, i händelse Prytz finge tillfälle att tala vid hoom. Under det baronen var stadd i denna ovisshet, annäldes en resande från Stockholm, som anhöll om elt enskildt samtal med honom. Han befallde att den främmande senast skulle införas i hans arbetsrum, dit han sjelf bega! ig, och blef ej litet bestört öfver att finna Iwo, ansigte mot ansigte, framför sig, men icke pudrad, friserad och ; adlig drägt, utan klädd ungefär som en förmögen borgarson Ser jag verkligen rätt?.... eller ...hvem är ni? hvat vill ni? Baron ser verkligen rätt. Jag är Iwo, men får ickt vara känd. Här är elt högst angeläget bref ifrån geheime rådet von Dittmar., Sannt är, att Duwalds känsla, när han hörde Dittmar namn, liknade den som råttan erfar, när hon blir vars kattens böjda, klobeväpnade tass och hans glimmande ögon men hos verkliga politici tystnar ju all fiendskap när de gemensamma fördelen befaller det, och baronen smickrad sig med att vara en ogement stor politikus. Alltså gjord han blott en bugning på hufvudet, under det han motto och bröt det af Iwo medförda brefvet, hvars innehåll va följande: Ännu är Iesselgren icke fullkomligt upptäckt, me det skall ej töfva. Använd blott yttersta förmåga alt f fast Prytz. Afyen anmodas baron Duwald af Sverige