Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, fELLER MjORD oca KRÖNING. ; IIROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TJUGUSJUNDE KAPITLET. Konungens sal hvimlade af högre officerare. Man for merade grupper och förkortade tiden med hvarjehand: samtal. Än här i hörnet, än der, gissade man eller slog vad om, hvaråt kungen nu ämnade ställa sitt tåg, sedar itövädret gjort slut på planen att gå öfver till Seeland Hvad som ökade ifvern i deras funderingar, var den lång: audiens, arfprinsen af Hessen och general Däker just m hade hos konungen. Dörrn öppnades och general Örnstedt inträdde. Ian vanligen så allvarsamma ansigte lifvades af glädje, och de; dess sol utbreder sitt sken, undgår det icke att bemärka: af alla. Derföre omringades han ock genast af sina be kanta, bland hvilka ingen enda misstog sig på, att der förnöjelse, som strålade i den gamle hjeltens ögon, ägde sin grund i hans intagande dotters ankomst. De flesta a dessa vänner voro gifta, och om äfven en och annan känd en hemlig förtrytelse öfver att ej hans dotter var lik: skön, så förenade sig dock alla i att lyckönska fadren til ett så älskvärdt barn, som Elisabeth. Arfprinsen och Däker kommo ut ur kohungöns inr rum, och en kavaljer tillsade Örnstedt att inträda. Kungel steg genast upp och gick emot honom, men stadnade oc beskådade honom med mönstrande blickar.4 Den gamle generalen var alltid utmärkt för sin pryd. e ÅA. B. M 1—6, 8—13, 15—17, 20—24, 27—99, ö1l—34 IW—A0, 42, 44—46 och 48.)