Aftonbladet – 1 mars 1849, sida 1

liga klädsel, men i dag öfverträffade han sig sjelf... Car smålog, fattade hans hand och förde honom till fönstret Örnstedts dotter har kommit hit på besök, yttrad kungen. Jag bemärkte henne i går i kyrkan, och efter frågade hvem hon var, ej för hennes skönhet, utan der före att jag aldrig sett den, hos någon qvinna, åtföljd a så mycken oskuld och blygsamhet, som hos henne. Ä det sannt, att ni tänker bortgifta henne med Bernhard? Ja, i fall ers rhajestät ej har något deremot. Det ä just derföre jag i dag utbedt mig nåden af en audiens... Och derföre har ni styrt ut er så der! Ni ser, min sann, ut som en friare sjelf. För att besvara er anhållar vill jag säga, ni har mitt fullkomliga bifall, ty i sig sjelf är det er ensak. Mig fägnar, att ni godtgör lyckans oför rätter, och bringar en bra karl på fötter, När tänker n gifta dem ?, Min Elisabeth är blott sexton år, jag hade tänkt vänt tills hon fyllt sitt adertonde. Skulle Gud under krige bortrycka Bernhard, är det bättre att fästmön begråte fästmannen, än hustrun sin man., Rätt så, Örnstedt! Men hvad tifsfaran i kriget anbe langar, kunde ni väl gifta dem när som helst, ty min lif medikus har förklarat, att Bernhard, till det minsta änn på ett år, är alldeles oskicklig till krigstjenst, för der svåra blessyr han fick i Turkiet. Klimatet lär skola verk menligt derpå. Nå, nå, se inte så ledsen ut för det! Fek undandrager jag honom min nåd derföre; det är ju i mh tjenst han erhållit denna blessyr. För att bevisa er at jag tycker om den unge mannen, vill jag anställa honon hos Gyllenstjerna, som har befälet här i Skåne. Det ka behöfvas troget folk. Örnstedt tackade för så mycken nåd... Månntro ni med er dotter skall ingifva Bernhard smat för sådana här? återtog kungen skämtande, visade på ge