Aftonbladet – 28 februari 1849, sida 3

som bestått af tvenne rikets ständers banks sedlar, den ene å trettiotre riksdaler sexton skillirgar och den andre å sexton riksdaler trettiotvå -skillingar; hvarefter hon genast bortgått, utan att af Arosin ltillfrågas om sitt namn och hemvist; uppgifvande TArosin att han bedt henne vid bortgåendet vara förIsigtig så att ej någon skulle få se barnetx; hvilken Itillsägelse Arosin, på fråga, nu förklarade sig hafva I meddelat, emedan han skämdes att man i huset Iskulle bemärka, att han hade befattning med något Ibarn. Arosin, som icke ägde sig bekant på hvad sätt den okända qvinnan med barnet utkoramit: på gatan, men hyste den förmodan, att bon passat. på att utgå genom porten, då denna tillfällighetsvis öppnats för någon resande, hade derefter satt sig påsoffan och rökt en cigarr hvarmed han fortfarit till dess efter en kort stund någon bultat på dörren, då han uppstigit samt öppnat; dervid Johansson ånyo ininträdt; och hade Arosin på hennes fråga efter sitt barn förklarat, att det nu vore afsändt till landet samt vidare, då Johansson velat veta till hvilken det blifvit lemnadt, gifvit till svar, att han sjelf icke kände den som emottagit det; hvarefter Johansson för andra gången bortgått, till dörren följd af Arosin, som sökt trösta henne, emedan hon tycktes nedslagen och bedröfvad. För att begifva sig ut i staden hade Arosin sedan klädt sig och, efter att iförstugan hafva talat något vid Borgström samtaf henne hafva erhållit eld å en cigarr, nedgått i den uti huset befintlige kryddbod, der han ytterligare försett sig med en cigarr, men, då han deruncer märkt att han glömt sina handskar, åter uppgått på sitt rum, hvarest han träffat Borgström, som vid hans inträde hastigt igenskjutit en af byrålådorne. AÅrosin hade då, enligt hvad Borgström i kongl poliskammaren uppgifvit, till henne utlåtit sig, som orden fallit: Jag är så glömsk i dag,så jag glömmer väl mig sjelf till slut, hvilket uttryck Arosin nu först sökte förklara på det sält, att han glömt efterfråga den omförmälda qvinnans namn och hemvist, men, uppå erinran, att han haft tid att öfverlägga om angelägenheten af dessa omständigheters efterforskande från lördagen då han först uppgifvit sig hafva träffat nämnde qvinna, till tisdagen då barnet skulle hafva blifvit af honom till henne öfverlemnadt, förmälde Arosin, att han, som, för att slippa vidare höra talas om barnet, med afsigt uraktlåtit att göra en sådan efterfrågan, nu sedan det var försent, ångrat detta sitt förfarande samt börjat betänka att en dylik försummelse för honom kunde hafva menliga följder. Vidare hade Arosin efter Borgströms utgång ur rummet, för att omintetgöra ytterligare frestelser af hennes nyfikenhet, nedlagt några af sina klädespersedlar, hvilka han förut haft förvarade i den öfversta byrålädan, uti sin nattsäck, som han tilläst samt flyttat en läderrulle ifrån den andra lådan uppifrån uti förenämnde byrå, der den förut legat, till den öfversta, hvilken jemväl blifvit igenläst; uppgifvande Årosin att ifrågavarande läderrulle bestått dels af suloch dels af svärtadt ofvanläder, som Varit hoprulladt på det sätt att ofvanlädret legat ytterst, samt att rullen varit ungefär tre qvarter lång och omknuten med segelgarn. De tvänne nedersta lådorne i byrån hade icke någonsin af Arosin Degagnats. Efter vidtagandet af dessa åtgärder hade Arosin, som hvarken då eller förut innevarit uti den till gården angränsande plantage, om hvars tillvaro Arosin icke ens egde kännedom, och icke heller inom gården uppehållit sig längre tid än som erfordrats för att passera densamma vid de af honom omförmälde tillfällen, ånyo utgått, tagande vägen genom kryddboden, och begifvit sig till staden, först till källaren Bacchi Vapen vid Jerntorgsgatan, der han läsande en tidning förtärt ett glas punsch samt uppebållit sig vid pass en timma, och derpå till sockerbagareenkan Flodmark, boende uti huset JM 32 vid Skomakaregatan, hvarest han dröjt omkring en half timma, men sedermera gått hem till sig, dit han återkommit klockan emellan 8 och 9 på aftonen. Vid sitt inträde i rummet hade Arosin der funnit före sig Johansson, Berg och Borgström, af hvilka den sistnämnda genast aflägsnat sig, men Berg anbäliit att Arosin måtte uppgifva till hvilken barnet blifvit lemnadt, i hvilken begäran Johansson jemväl instämt; och hade, i anledning häraf, Arosin gifvit dem det var, att han anförtrott barnet åt en frenmande vinna, hvars namn och boningsort han icke kände, samt att de nu borde lemna honom i fred; emedan nan behöfde hyvyila, hvarefter Johansson och Berg afägsnat sig och Arosin gått till sängs. Följande morzon hade Arosin uppstigit klockan emellan 6 och 7 samt nedgäått i den under hans rum belägna så kalade drängstugan eller det rum, hvarest allmogen vid inkomsten till qvarteret brukar uppehålla sig, för utt efterhöra om hans dräng, hyilken-han anbefallt utt inkomma till staden med ett kokreatur, som kulle försäljas, ännu låtit höra af sig, och då han lervid fått veta, att drängen redan kl.44 på aftonen inländt, ånyo gått upp på sitt rum, der han nedpackat alla sina effekter, både dem han från landet nedfört och åtskilliga andra, som här blifvit upphandlade, uti den förr omnämnda nattsäcken, som an derefter tilläst och sjelf nedburit i drängstugan, wvarjemte han låtit sin dräng dit insätta et par 1tanstöflar, dem han sedermera skulle begagna unler resan. Derpå hade han, åtföljd af drängen, som edt ofvannämnde kokreatur, begifvit sig till Hötoret, men då kon icke kunnat derstädes med fördel örsäljas, lemnat densamma till hyrkusken Butsch, ör att vid lägligare tillfälle af honom afyttras och edermera återvändt hem samt låtit sönderstycka ett lagtadt svin, som han jemväl låtit till staden inöra, och deraf den ena hälften försändts till hans noder och den andra till enkefru Rinman. Sedan an derefter sjelf besökt sin moder, uti hennes botad vid Nybrohamnen, samt tagit afsked af henne, ade han ånyo begifyit sig hem och, efter att hafva tterligare gjort några smärre uppköp uti de derstäes befintliga bodar, låtit sin dräng flytta nattsäcken ch utanstöflarna från drängstugan till handlanden rögrens :bod; der de, under det hästarne förspändes, örvarats, till dess Arosin klockan 3 eftermiddagen, illika med: drängen, afrest till Lyngsta, tagande väen förbi Länna, Forss och Walla gästgifvaregårdar, tan att derunder någon gång flytta nattsäcken från kdonet eller stadna vidare, än då hästarne å föreämnde gästgifvaregårdar fingo hvila något litet. lemkommen till Lyngsta sent på natten, hade han enast gått till sängs och ej förr än morgonen påiljande dagen öppnat sin nattsäck, hvilket skett i ärvaro af hans hushållerska Westerlund; förklaande Arosin, på derom framställda frågor, att Joanssons barn, hvilket han icke sett förr än den 2 stl. Januari, då det af Johansson till honom afmnades, haft mera ljust än mörkt hår och blå öon, och yttrade Arosin derjemte, att han, som icke arscblifvit, att Johanssons barn haft något födelseärke i pannan. och ej heller kunde erinra sig vilka kläder det påhaft, således hyste den förmoan, att det barn, som kort derefter upphittats i förugan till ett hus i Storkyrkobrinken och som blifit i kongl. poliskammaren förevisadt, vore Johansns förbemälde barn. Angående den af Arosin på r tillförordnade polismästaren Limnelii uppmaning tfästade belöning af tvåhundrade riksdaler banko ir den, som lemnar någon upplysning, hvarigenom et försvunna barnet kunde tillrättafås, tillkännagaf TAPE Sr Se