Aftonbladet – 27 februari 1849, sida 4

mera utförliga species facti, som finnes i Götheborgstidningens artikel, hvars förf. beledsagat berättelsen med skarpa anmärkningar emot kommerskollegium, och uppmanar justitieombudsmannen att beifra dess förfarande, såsom innefattande en grof försumlighetn. Vårt omdöme skiljer sig här något litet ifrån Götheborgstidningens. Anmärkaren har utan tvifvel rätt deruti, att en försumlighet och ett förbiseende ligger deruti att en författning någonsin skall kunna förklaras träda i verksamhet, innan den blifvit bekantgjord. Och Aftonbladet har i detta hänseende flera gånger innehållit anmärkningar emot den skiljaktighet i tiden som ofta eger rum emellan författningars daterande och deras promulgation, hvilket antingen bevisar för mycken långsamhet i expeditionen och tryckningen, eller ock ett förhastande i afseende på bestämmandet af tiden för verkställigheten. Men oss förefaller det icke dess mindre klart, att det egentliga felet för det nu omtalade tillfället ligger uti ett obehörigt fjäskande tjenstenit och kitslighet hos tullkammarföreståndaren; att under åberopande af en ännu ej bekantgjord författning, våga lägga hand på en vara, som han visste vara förfärdigad innan denna författning tillkommit, och emot det bättre vetande, som han genom tullstyrelsens bref måste ega, att stämpling af cigarrlådor icke förut varit anbefalld; äfvensom uti det, så vidt vi begripa, oförlåtliga förbiseendet hos rådhusrätten, att icke under sådana omständigheter genast lösgifva den seqvesterade varan till godsegarnes disposition. Ty det är klart, att med den logik rådhusrätten här användt, skulle en kitslig åklagare kunna få begå det gröfsta våld af hvad slag som helst emot enskild eganderätt, utan att domaremyndigheten i första instancen egde tillfälle att korrigera detsamma, om åklagaren blott vill fortsätta chikanen genom besvär till högre instans. Meningen måtte likväl icke vara, att underdomstolarha skola utgöra så viljelösa, automatiskt eller telegrafiskt blinda verktyg för lagens bokstafstolkning, att de ej ens skulle hafva rätt att nyttja sitt sunda förnuft, för att efterse om en lag ännu kan hafva trädt i verksamhet eller icke i afseende på ett sådant fall, som här varit i fråga; och äfven i trots af det begångna dröjsmålet med författningens kungörande, synes varuegaren här hafva allt möjligt anspråk på rekonvention från beslagaren. Handelstidningen omförmäler i sammanhang härmed äfven ett annat beslagsmål, som är märkligt nog, nemligen att 131 lådor svenska cigarrer den 2:a Sept. 1844 blifvit tagnei beslag hos en tobakshandlare, för det de varit ostämplade, hvilket beslag blifvit ogilladt af Stockholms handelskollegium den 1 Okt. samma år, men hvarefter saken genom besvär blifvit dragen under högre instancer: Magistraten, hofrätten och högsta domstolen, hvarigenom godsegaren blifvit i mistning af sin vara, ända till den 12 Aug. 1847, då Kongl. Maj:ts utslag fallit, oaktadt alla dessa instancer ogillat beslaget. Sådana händelser lemna talande bidrag till historien om rättvisan i vårt land. Aftonbladet har många gånger förut anmärkt, att det absurda och drakoniska uti en mängd konfiskationsföreskrifter å ena sidan lemnar en näring åt chikanen; och å den andra förorsakar lidanden för enskilde medborgare, hvilka i hög grad strida mot idten om rättstillstånd och humanitet i samhället. Men vi ha sällan sett något fall, som lemnar ett så bjert bevis på dessa anmärkningars riktighet, som det här omförmälda målet med de Götheborgske fabriksidkarnes cigarrer;