Aftonbladet – 27 februari 1849, sida 2

hvilken professor Ling erhöll förlagsrätten, ehura mera utsträckt, till de af honom utarbetade reglementenii gymnastik och bajonettfäktning, och hvaraf här nedan citerade transumt torde vara tillräckligt för att ådagalägga vidsträcktheten afstatsverkets förbindelse; den lyder: Till säkerhet för hr professor Ling, i anlednirg af dess åtagande att besörja tryckning utaf de af honom författade bajonettoch gymmnastik-reglementen, meddelas, enligt begäran: 10 — — —-——-——-——-—mir —0 sm SA rm -— 3:0 Att författarens rättighet till en ny upplaga hålles okränkt, om än några förändringar skulle anses nödige att anbefallas. 4:0 Att intet sammandrag af dessa reglementen anbefalles till utgifvande, utan att förlagsrättigheten deraf först erbjudes. författaren. öj0 oo so Lo i60 me SS er rr es 70 — ——-— Ses Stockholm den 15 Mars 1836. M. Brahe. General adjutant för armeen. Hr H. säger, att genom ,utgifvarnes räkenskaper i och för reglementets utgifvande, hvilka i kommandoexpeditionen äro att bese, ådagalägges det ogrundade i hr S:s beräkningar öfver inkomsten; härtill får jag svara: att dessa räkenskaper måste för närvarande vara otillförlitliga och intet sägande, då reglementet först i September månad förlidet år, d. v. s. efter mötena utlemnades i bokhandeln, hvarifrån årsredogörelsen ej af någon förläggare med säkerhet kan beräknas ingå förr än i Juni och Juli månader detta år; och ytterligare, att inkomstberäkningen å exercisreglementet ej med tillförlitlighet kan uppgöras förr än efter det års slut, då reglementet under mötena i bokhandeln varit tillgängligt. — De af mig gjorda beräkningar äro för öfrigt, i enlighet med hvad jag i Aftonbladet JM 29 anfört, grundade på förhållandet med armåens m. m. personal och föreskriften i tjenstgöringsreglementet, att alla officerare och underofficerare skola ega exercisreglementet. Skulle, i hvad jag angående vinsten uppgifvit, ett eller annat 400 rdr fattas, betyder detta icke det ringaste i saken, då jag i min ofvan anförda artikel öppet och tydligen tillkännagifvit, att jag vid summan ej fästat ringaste afseende, utan endast vid hr öfverstelöjtnant Hazelii förfarande i saken.n Jag har hittills kanske mera än jag bordt sysselsatt mig att följa hr öfverstelöjtnanten på sina försök att afleda uppmärksemheten från sjelfva hufvudsaken, hvarföre jag anser mig fullt berättigad att här afsluta de olika bifrågor om arktal, utgifningsvinst, grundlagstydningar m. fl. för att endast hädanefter sysselsätta mig med bufvudfrågan: öfverstelöjtnant Hazelii förfarande i reglementskommittten vid förlagsfrågans förevarande, i hvilken det är så väl min skyldighet som min föresatts, att till besvarande upptaga allt hvad öfverstelöjtnanten till sin ursäkt anfört eller kan hafva att anföra. I detta ändamål anser jag nödigt att här med få ord åter upprepa hvad som utgör ett bevittnadt faktum, nemligen öfverstelöjtnant Hazelii tillkännagifvande i reglementskommitteen, att han på det högsta ogillade den ifrågasatte förlagsrättens öfverlåtande på mig, efter som han ansåg orätt att förlagsrätten å ett på statens bekostnad utarbetadt reglemente åt enskild man öfverläts, och att han i konseqvens härmed alltid klandrat, att general Akrell erhöll förlagsrätten på 1849 års tjenstgöringsreglemente, Jag frågar, kan väl dessa bestämda och klara ordalag tydas annorlunda, än att öfverstelöjtnant Hazelius ansåg orätt att staten ej fick tillgodonjuta fördelarne af ett företag, för hvilket det fått vidkännas utgifter? Jag tydde dem åtminstone så, och bestrider att de kunna gifvas annan tydning. Huru har, likväl hr H. oaktadt dessa yttranden, tillvägagått, då fördelen rörde honom sjelf? Jo! han har låtit statsverket vidkännas det endast kostnad medförande företaget att utgifva reglementsförslaget; han har vidare, sedan befallning till armeen under den 24 Mars förlidet år, om insändandet afreqvisitioner å exercisreglementet utgått, och maximipriset å detsamma af chefen för Jandtförsvarsdepartementet blifvit bestämdt, 2:ne månader derefter, eller den 924 Maj samma år, d. VY. s. sedan reqvisitionerna inkommit och vinsten å företaget kunnat på siffran beräknas, ingått med anbud till landtförsvarsdepartementet att öfvertaga och bestrida alla med tryckningen af de båda delarne af det nya exercisreglementet förenade kostnader, emot rättigheten att få uppbära inkomsten af deras försäljning efter det bestämda maximipriset, d. v..s. fråndraga statsverket en detsamma tillkommande säker inkomst. Då nu detta förfarande med rätta tillvitas hr öfverstelöjtnanten, hvad anför hr öfv.löjtn. härvid till sin ursäkt? Jo, på ett ställe säger han, att han med sitt yttrande i kommitteen endast afsett reg ementsförslaget och ej exercisreglementet. Kan väl denna tydning antagas? Kunna väl hr H. klara och bestämda ordalag gifvas en dylik mening? Kan väl det af hr H. ogillade förhållandet med 1819 års tjenstgöringsreglementet användas på annat än det stadfästade exercisreglementet? Öfverstelöjtnanten säger på ett annat ställe: att de närvarande utgifvarne hafva (i olikhet med hvad jag ifrågasatte) endast begärt och erhållit utgifnings-uppdrag, m. a. 0. att de mot tryckningskostnadens bestridande skulle äga att uppbära inkomsten af reglementets försäljning. Hvilken skillnad är väl de facto cmellan detta utgifningsuppdrag och det, hvilket bordt blifva en följd af mitt anbud? Medför utgifningsuppdraget ej samma fördelar för utgifvarne, som om de erhållit den af mig begärda förlagsrätten, ty icke kan hvarken något eftertryck eller någon ny upplaga, af det nuvarande, i 4,.CC0 exemplar upplagda reglementet någonsin ifrågakomma? Har utgifningsuppdr aget tillskyndat statsverket större fördelar än mitt anbud skulle hafva gjort ? Öfverstelöjtnant H. anförer slutligen en bestämd och fortfarande protest mot sanningsenrligheten af hvarje annan uppfattning af sina i reglementskommitteen afgifne yttranden, än dem kan upgifvilv. Det vill med andra ord säga, aut churu öfverstelöjtn. ej kan bestrida hv2 ed som af mig blifvit vederbörligen konstateradt, så anser han det likväl för sin rättfärdiggörelse tillfyllest, ait han, öfverstelöjtnanten, bestrider all annan tydning af sina ord, in militärgymnastiksoch bajonettfäktningsreglementerne, med 4 9 m. tryckfrihetsförordningen, så synes slutsatsen deraf blifva, att professor Ling, om han ännu lefvat, eller nu mera dess rättsinnehafvare ega en obestridlig rätt till den nu gjorda upplagan af 1:a delen af exercisreglementet eller ock till dess fulla värde (4000 rår rgs). SONENS SENS ENN UTE OA ERSE