Aftonbladet – 27 februari 1849, sida 1

ng Pdera af de fjerde sju dagarne tolf dåägars CNSAI Phetsfängelse, ; Å har justitie ombudsmannen erhållit följan. de I M:ts svar: Att ehuru i de fall som här voro i fråga, samhetsfängelse syntes utgöra en mera ändamålse, lig bestraffning än fängelse vid vatten och bröd, och ett stadgande, som finnes i justitieombudsmannens förslag, således torde vara af behofvet påkalladt; deck som detsamma innefattade ändring och icke förklaring af nu gällande lag, fann. K. M. detta stadgande icke kunna såsom lagför!tlaring meddelas. ——— — Mindre teatern synes hafva förberedt en glad afton åt allmänheten i morgon, då till recett för herr Björkman gilvas ett par nya pjeser, af hvilka den ena är författad af ingen mindre än den gamle ynglingen P. E. Sevelin, hvilken sjelf ämnar utföra en roll i detta raljeri, såsom han kallar stycket. Till förpjes gifves På kontinenten och i England, öfversättning från en fransk komedi som heter Une chaine anglaise, Detta är äfven namnet på en danstur; och man kan verkligen säga att det år som en dans för Mindre teatern att uppsätta nya pjeser. — På italienska operan kommer, enligt dagens annonser, en benefice-representation för hr Casanöva att gifvas nästkommande torsdag. Hr Casanova har inom sitt fack förstått att vinna en allmän opinion för sig, och förtjenar det desto mera, som man ständigt finner honom iframåtskridande på konstens bana. Han har vid detta tillfälle träffat ett efter allt utseende lyekligt val: en opera, visserligen ej ny, men hvilken väckt och underhållit ett intresse, som vittnar om imera värde än blotta nyhetens, nemligen Barberaren i Sevillan. En särskild uppmärksamhet har man egnat den, sedanden upptagits på italienarnes repertoir; och att den äfven nu skall emottagas med bifall, är sålunda att förmoda. Utom operan gilves i kostym en buffaqvartelt för mansröster, af Donizettis komposition. nr — — Väl vet man att Tiden nödgats taga sin hand ifrån hufvudstadens omedelbara uppfostran i politiken; men deremot torde det vara mindre allmänt kändt, att den icke derföre lemnat tillsynen öfver vårt officiella blad. Detta bekommer memligen nu mera de professorliga : loforden eller. skraporna per posto från Upsala, alltefter som man der finner att det skickar 5ig väl eller klent i konservatismens tjenst. . I Piden N:o 42 har man exempel på huru det stundom fär af begge sorterna på en gång. Tilen omtalar nemligen först ett i Posttidningen nfördt utdrag ur ett enskildt bref ifrån Wien, vilket, enligt Tidens förmenande, skall ådagaägga att revolutionen och nationalförsamlingens beslut bragt hufvudstad, land och rike i psamma om ej värre belägenhet, än Paris och det öfriga Frankrike. Lofordet öfver derma i Tiden icke betvillade nyhet i Posttidningen öljer omedelbart och lyder så: Vi hafva flera gånger berömt bemälte tidning för det sansade och opartiska sätt, hvarpå de utländska nyheterna der refererasp. — Men, heter. det traxt efteråt: någon gång faller den ur tonenn. Så läses i N:o 335: Wien. Afrättningarna höra ännu till ordningen för dagen. 1 går e. m. vid det herrligaste väder, som gjorde exekutionenännu rysligare, arkebuserades, etc. Kän-. mer Posttidningen, — anmärker härvid Tilen — ur opartisk källa, att reaktionen går allt-ör hårdt, alltför blodtörstigt tillväga, så må tel nämnas ; men vet han icke mer än vi, bör an ej låta förleda sig al: de demokratiska bla len att tala i denna tonn. Vi ha understrukit de märkligare ordem i lenna admonition. Man inhemtar emedlertid4 af len hvad det är som det officiella bladet må jämna eller icke, hvad som från Upsula tillåes det eller icke, och att dess nyheter och on icke så helt oeh hållet bero på redaktioken, som allmänheten möjligen har förmodat ittills.. Professor Palmblad annonserar sig tydigen såsom en (longifvare i konservatismens rkester, och man ser att det lika litet är att eka med honom för artisterna der, som det ordom varför de musikaliska konstnärerna, när — som professor Palmblad nog minnes — salig apellmästaren Haeffner lyftade sin taktpinhe, länder det ändå det officiella bladet att falla r tonen, så vet publiken nu äfven att sådant ker af uraktlåtet aktgifvande på professorns baong.