Aftonbladet – 24 februari 1849, sida 3

PEFORAL-BLOMSTER (lorts.). Flera al våra lläsare hafva meddelat oss sin önskan att få se mera utdrag ur hr Bäckmans Poetiska Försök, hyvarpå Aftonbladet i förrgår gaf några profstycken. Vi hänvisade de läslystne till boklådorna, hvarest visserligen en snål åtgång lärer hafva företett sig på saker så gedigna i sitt slag; men der väl ändock några exemplar ännu torde stå att bekomma; om man skyndar sig. Hr B:s poemer böra studeras Htotalt; ecmedlertid är det en sanning, att de äfven kunna läsas styckevis; cch för dem; som kanske icke finna dem i helhet, vilja vi derföre till änn ytterligare nöje anföra några fragmenter. Skalden yttrar i Mars månad 1844, det märkvärdiga årebo: — I Köpenhamn det sjunges i grönan lund, vi klage dock i denna stund, vi mistat bar vår landsens fader, Hvycm kan väl derför vara glader? vi ha dock landsens moder qvar, Gud skydde hennes lefnads dar, Gud styrke landets moder, sem är mot allom huld och goder: Gud styrke enkor aila, som i din vård vi anbefalla. I våra sorger stadde, vi kunna icke vara glade. Ett tacksamt minne åt den bortgångne, fast vi här nere varit fångne. Den store Carl vi aldrig glömma, hans godhet skall aldrig bortströmma; han segrat dödens glafven, Carl Johan sofver uti grafven. Vi heppas dock cn gång med ljuflig harposång se och tusenfalt tacka vär goda älskansvärda pappa; men prisad vare ock den som gifver! pris vare ock den sin Gud och Konung trogen blifver! Mcn ännu det ljufva heppet är qvar, hans älskade son vi ännu har, lefve, lefye Konung Oscar! Folkets kärlek blifver ej bespard, låt den flöda, som du ser till oss från det höga; Bevare Gud hans handlingssätt, bans valspråk är Sanning och Rätt. Må sådana rätter finnas uti landet, så går allt väl, det kommer af den gode ar.den. Efter lofprisardet af detre prinsarne Gustaf, Oscar och Nicolaus, hyarom lästes i thorsdagsbladet, beter det om den kongl. prinsessan: Hell dig Prinsessa Eugenia, må helsa, lycka, frid, i allan tid, gå i arf, i lika värt, som lika namn, moder mormoder Eugenia, som majestätiskt träd flätar sina grenar. Förlåt, o ädle Konung, min djerfva dristighet, förlåt, du är bevågen; förlåt olärd hbandstylhet. De brister äro många — hörs på skribentens enkla sätt. Hvar skall man konsten fånga? I ctt annat stycke, som kallas Nyårsönskan 1843), sjunger hr Bäckman: Nu julen är inne, uppfriskom vårt sinne. Akta, akta hvar cm an, att intet lutfisken fastnar i tand, och man kan få en sup eller två, om man dertill har rå, annars får man vara utan och vara nöjd ändå; men Guds välsignelse gör huset rikt, utan den blir alltid split, har man bröd och tarfveligt, lika godt, då har man ctt fulländadt mått. Väl skakadt och öfyerflödande, dock icke gödande, det beror på att vara nöjd, vid korset böjd. Sid. 46 träfrar man följande i En broders afsked från sin syster.. Saken tyckes angå poeters tillstånd i allmänhet, med en slutlig allusion på författaren sjelf: Hur härligt är att ljuset finna, jag gläds deråt att ögon rinna; men jag vet ej nu hvad som vyvåller, du säger. det är barnsligt joller, teen en solens stråle tyckes glimma, det låter som du skulle rimma; ieg tror att du är ej klok: hvad, har ban väl iila gjort? Men Tegrår var cn man med sinne, och mycket snille var derinne; och Franzin, det var sem roscnvägen, bans minnesrosor är cn blomstersägen. Wallin var ljus och klar som dagen, var prydd med myrten och med lager; jag tycker honom aldra bäst, ty han i lifvet var mig näst, att ordet utaf honom föras att bättring skulle göras; cen liten David slungan drog och Goljat smällen kände. Hvad är du en liten pyss, som icke syns? icke är du smord, ej heller är hans frände? I lärkan blomman yvillar och så för alltid här förtvinnar. En sårg öfver Jenny Lind, under namn af den svenska räktergalenr, låter så här: Hyem kan mätas med de köga qväden? förty det är en allmän sägen, dess like icke funnits bär i våra dar. Dess sång är ren, är hög ech klar och sina lungor icke spar, den sprider ut det skarpa ljuset, och lyfter sparfyen utur gruset. Så är den sköna sången, han är likt luftbalongen, som svingar sig i skyn. En ljuf och härlig syn, hvad härligare derofyvan, för dem som fått den gåfvan, a och härligare derinne för sångens fromma sinne. — FATTIGPOXENS CLYCKOR I SKOTTLAND tilltaga i förskräckligt förhållande; man kan döma derom af föliande uppgifter: Under förvaltningsåret 1844—43 belöpte sig anslaget för de fattige till 958,814 st. (c:a 3,106,0C0 rdr sv, bko); 4845—46 blef det förhöjdt till z06,044 (3,673,000 rdr Lko); 4184E—47 uppgår det till 435,367 (5,223,000 rdr bko); stutt igen finner man af de redogörelser, som i denna månad skulle blifva förelagde parlamentet, att till detta underhåll blifvib utgifvet ej mindre än 5350,600 (6,600,000 rdr bko).