Aftonbladet – 24 februari 1849, sida 2

FRSRE TREE Idrig för någon, icke ens för hennes far, yppa den verkiga anledningen till hennes besynnerliza färd, och de hänlelser;som dermed varit förknippade, utan begagna samma indskyllan som i brefvet till tanten, såg han med någorunda lugn hennes anträde af resan till Skåne. Sjelf återände han följande dagen till Stockholm, der han i förbiarten afsteg hos Elisabeths tant, som under glädjetårar örnam. anledningen till det snälla barnets resa besannad. ,Jag skall genast fara efter! utbrast hon. Örnstedt har ngen fru, och hvem skall annars anföra den stackars flican 2? Nu skyndade han hem. Kuriren med brefven från Irnst fanns verkeligen der, men äfven ett annat som unler genomläsningen kom honom att sända mörka blickar mkring sig. Det var ifrån grefve Mörner. ;Hm! mumlade han. Hesselgren ..! Hans namn måle jag väl ha i min bok ...; Han framtog en af de folianter, hvaruti han, såsom proentare, klassificerat snart sagdt hela Stockholm, slog upp jokstafven IT... träffade snart på Hesselgren och läste: Hesselgren, berömd i hela staden och länet för rättvådighet. Såsom bevis derpå stod antecknadt, att en -hög embetsnan icke kunnat förmå honom att omgöra en charta, igevom hvilken denne förlorade nästan -hallva sin jordegendom. : Dittmar slog ihop boken och satt några sekunder i srubblande ställning. Derpå steg hän upp, hans anletsdrag hade klarnat, han tycktes hafva fattat ett beslut, på hvars utgång han var säker. Snart såg man ett par af bans betjening springa kring staden med pour-prendre-conge-kort. Hans myndling Iwo; hette det, vore:efterskrifven af sin familj. Han sjelf måste beledsaga honom.. . i Kort derefter for gekeimerådet von Diltmar 1 resvagn, med Iwo vid sin sida, ur staden. genom Hornstull. :. men, dagen derpå återkom genom -Norrtull, efter lång bortövaro vår gamle procentar-kamrerare, klädd i en gammal björnskinnpelsoch åkende i vanlig sbjutssläde. . : (Forts. följer.)