Aftonbladet – 24 februari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD och KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. Men vid ovanliga händelser erhåller menniskan ovan liga krafter. Denna anblick, som för endast en vecka se dan skulle beröfvat den unga flickan all sans, ingaf henn nu sinnesstyrka nog att ånyo rusa fram, ehuru hon blot förmådde ropa: Bernhard! Brefväskan! Dyrkade Elisabeth! var lugn! blef hans svar. Bof varne hade innan vår ankomst ej hunnit plundra, och se dan har ingen annan än vi... Just det! utbrast hon. Det är geheimerådet som... Gud i himmelen, hon yrar! afbröt henne Dittmar. O, tro honom ej! fortfor hon. Denne man är er förrädare mot din kung. För Guds skull, för bort henne! afbröt henne Dittmar ånyo. Den sönderslitande anblicken kan beröfv: henne förståndet ! Förlåt, herr geheimeråd! Jag viker ej ur stället förr än jag får veta sammankanget!, sade Bernhard, som hade all anledning att tro Elisabeth om både förstånd och sanning. Mycket gerna, fastän ej här på landsvägen och i mina domestikers närvaro., Brefväskan? Holmqvist bar den på bröstet! utropade Elisabeth ännu en gång, under den mest pinsamma ängest. Min fröken! förklarade Ernst, den fallne hade ingen brefväska på sig, jag har sjelf undersökt både hans kläder och hans kropp. Så har då bofstycket lyckats! Gud, finns då ingen åska mer i din himmel? Om vintern åskar det ej, min lilla fröken ! inföll Dittnar med hånfullt leende. ) Se A. B. HM 1—6, 8—13, 15—17, 20—924, 2W—929, 31—534, 37—40, 42, 44 och 43.