Aftonbladet – 24 februari 1849, sida 1

goda namn och rykte kanhända förstördt. Hon var i föj tviflan ... men tårar, qvinnans vanliga tillflykt, blefvo ä ven hennes. De föllo brännheta på Bernhards samvete. Han had för djupt inlåtit sig med konungens motståndare, att kunna sluta till hela förhållandet. Och ehuru den fordor älskade hjeltebilden förbleknat i hans hjerta, hatade oc afskydde han dock ett lönnmord. Äfven var han fullt öl vertygad derom, att endast Carls hand förmådde lyft Sverige ur det djupa förfall, hvari det, om ock igenor honom sjelf, blifvit störtadt. Han fattade Elisabeths händer, bad henne lugna sig besvor henne att aftorka tårarne, och försäkrade henn vid sin ära, vid sin kärlek, att hennes vilja vore hans lag Nåväl, Bernhard! Jag svär att en sammangaddnin; äger rum emot konungens lif... Huru brefväskan, hvar underrättelserna derom voro förvarade, förkommit, vill ja; ej längre efterforska ; rädda blott konungen! Elisabeth; du har mitt löfte! Och du skall sjelf döm: om ej din Bernhard förmår hålla det! Välan, om du vill det, svarade Elisabeth hastigt, un der det hon aftorkade sina tårar, så låt oss genast fortsätta min påbegynta resa. Ty vet: tre dagar härefter är konungen ej mera till; det såg jag af ett bref till herr Iwo, deri jag äfven upptäckte, att denne är en förklädd licka. De öfriga brefven utvisade, att de grufligaste osaningar beträffande nödmyntet blifvit satta i omlopp, för tt väcka och underhålla hat hos folket mot konungen. Tvad jag tydligen minnes var en artikel om huru man borde äfven i Stockholm, nu som ifrigast, fortplanta det ykte, hvilket länge varit gängse i landsorterna, ,att det örfärdigade myntetecken skulle i Riksens ständers Banko Nlifva infördt, och att således de, som förtrott sina medel iti banken, skulle blifva tvungne att emottaga myntetecen i betalning för deras reda penningars. Från gatuörnen borde nedrifvas det patent emot argsinniga meniskor, som Görtz låtit uppspika, hvaruti detta rykte förlarades osannfärdigt och skändeligen uppdiktadt, emedan lans Majestät ville då och framdeles hafva Banquens rivilegier oryggeligen bibehållne: Thy skulle den, som unde vederbörligen angifva upphofsmannen till denna