COOK TREA EN SKILDRING AF SARDINIEN. Det ges få trakter i verlden, om hvilka Euföpa känner så litet och bekymrar sig så litet, som om cen af de största och fruktbaraste öar i dess närmaste grannskap. För många år sedan anmärkte Heeren, alt vi verkligen veta mindre om Sardinien än om Ovajhi och Otahejti; och samma anmärkning gäller än i dag, utan minsta öfverdrift. Det har förhållit sig så med Sardinien sedan urminnes tider; denna ö har aldrig egt hvarken någon historisk eller politisk vigt, och detta är så mycket sällsammare, som öar, åtminstone i forntiden, merendels egde en dylik betydelse. Men öarne i Medelhafvet vester om Italien hafva likasom gjort ett undantag från den allmänna regeln. Få kontraster äro mera påtagliga, än olikheten i detta hänseende emellan nyssnänmnde öar. och de öster om MHalien belägna. Cypern, Kreta, Rhodos, Samos, Chios, Lesbos, Lemnos, Samothrake, Ithaka, Kefalonia, Korfu, Sicilien, Malta, hafva allesamman under det ena eller andra tidehvarfyvet haft sin blomstringstid, sitt rykte eller sin makt, stundom i två eller tre omgångar och på olika sätt; men Sardinien och Korsika, Majorka och Minorka hafva, så långt historien minns, befunnit sig i skugga och beroende. Och ändå är deras klimat det herrligaste, och bördigheten, åtminstone hos en del, den ymnigaste under samma breddsgrad. Sardinien räknades af Romarne bland en af deras förnämsta kornbodar, och de gamle författarne uttömma sig i loford öfver denna ös rika skördar. Men exemplet af Polen och Frland vittnar tillräckligt om missödet för ett land att vara blott och bart fruktbart. Emedlertid är det just denna sociala afsöndring och politiska betydelselöshet, som gör Sardinien till ett obekant land, samt mer än månget annat och vida aflägsnare, till ett passande mål för forskande turister. Folkets lefnadssätt och vanor tyckas icke ha förändrat sig sedan forntiden. Språket synes ännu vara samma latinska landsortsdialekt, hvaröfver romerska komediförfattarne gjorde sig lustiga på sin tid. På Sardinien finnas en mängd uråldriga byggnader, af invånarne kallade jättegrifter, hvilkas konstruktion icke liknar någon annan känd arkitektur. Först nyligen har denna ö blifvit nogare genomforskad, af en engelsk jnrist John Warre Tyndale, som derom utgifvit en omständlig beskrifning i tre ansenliga band och med talrika teckningar. Hvad som enligt Tyndales försäkran mest förvånar en främling på Sardinien, näst öns vackra utsigter och rikedom på uråldriga träd af den mest jättelika vext, är den billiga lefnadskostnaden derstädes. Man kan få byra en vacker våning om 5 eller 6 stora rum, likväl utan möbler, för 5 till 6 om året (60 till 72 rdr bko). Färskt kött af alla slag, väl slagtadt, kostar 6 till 10 sk. rgs marken. Mycket godt vin fås för 26 sk. rgs kannan, och det bästa gamla Malvagia (Malvasir) för 3 rdr rgs kannan. Ett lamm kostar 1 rdr 12 sk. rgs; ett gödt får 2 till 4 rdr, en fet vildgalt 4 rdr. Stekta vildgrisar säljas på restaurationerna,: färdiga att sättas på bordet, för 4 till 12 sk. rgs stycket. Härvid kan dessutom anmärkas, att sardinska svinen lefva och göda sig på kastanjer och mandel, och att deras kött varit sedan forntiden ryktbart för sin läckerhet. På vildt och fisk af alla slag finns lika stort öfverflöd och för lika godt pris. Detta förhållande gör begripligt hvad Tyndale berättar: att en officerare bland hans bekanta, som var inqvarterad i en af de största städerna på Sardinien, dagligen fick sig tillsändt, från ett värdshus, middag af 7. rätter och aftonmåltid af 4, jemte bröd och vin i öfverflöd, för ett öfverenskommet pris al 18 rdr rgs i månaden. Ganska goda hästar kunna köpas för omkring 30 rdr rgs, och deras underbåll kostar litet eller intet. Mr Tyndale besökte äfven ortens varma bad, hvaraf många finnas på ön. Men badsällskapet lefde här, säger han, nästan som Adam och Eva skulle ha gjort, i fall de bland paradisets beqvämligheter äfven haft varmt eller ljumt vatten att tillgå. Baden äro belägna midt i vilda skogen, ehuruicen skog af gigantisk hvit ek, äkta kastanj, lager, olif och orangeträd, sammanflätade på mångfaldigt sätt med vilda vinrankor, och med myrten och andra doftande buskvexter till underskog, Den badsökande måste sjelf medföra proviant för en vecka eller mera, och begynner sin badsejour med att sjell bygga sig en löfhydda, så godt han kan, af qvistar och grenar, dem han hugger i skogen. Derefter måste han äfven sammansätta ett slags badbassin af stockar, dem han lägger kring 4 stolpar, nedslagna i sanden på ett sådant sätt, att vattnet från den varma källan kan ledas dit. Öfver dammen sammanböjas grenarna af de närstående träden, för att hilda ett clacc läöftak till cklrdd omat cnihattane