af de gamla kunderna med sig, hvilket hr Lindmar naturligtvis icke ifrån början påräknade. Östgötha Correspondentens yttrande, att hr L. all tid ar hr H. bemöttes med ett slags vänskapligt smil så länge hr L. hade vapen i hand, visar en upp: sätlig illvilja. Det kan omöjligt vara Östgötha Correspondentens öfvertygelse, att Aftonbladet skull fruktat Dagligt Allehanda. Att Aftonbladet vänligt emottog dess nye förläggare och med Ait undvek alla strider med Allehanda, äfven då de sednare några gånger på ett icke just särdeles vackert sätt förtydde Aftonbladets yttranden och beställsamt skyndade att utsprida den falska historien om dess försäljning, om hvars grundlöshet det hadd varit lätt att i ögonblicket underrätta sig, härrörde helt och hållet af en grannlagenhet å vår sida, just derföre att vi insågo Allehandas svaga ställning och icke ville gifva minsta anledning till det skriket efteråt, att Aftonbladet sökt i materielt afseende skada en tidning, som i hufvudsaken stridde för samma politiska grundsatser. Och åt detta handlingssätt gifver likväl nu Östgötha Correspondenten en anstrykning af fruktan och låghet. Vi hade åtminstone trott, att hvad hr Ridderstad, på grund af personlig erfarenhet, kunde vilja tillvita Aftonbladets förläggare, åtminstone icke beskyllning för smiaktighet skulle komma i fråga. Då vi kommit att sysselsätta oss med Ö.C., kunne vi icke förbigå det skäl, som nämnde tidning upp gifver såsom grund för hr Ridderstads öfvertygelse om olämpligheten att sammankalla Östgötha reformsällskap, för att besvara Stockholms reformsällskaps inbjudning i afseende på frågan om en petition för urtima riksdag. Det heter nemligen, att hr R. grundat denna öfvertygelse på den fruktan, att om Östgötha reformsällskap s sammankallades, skulle så få inställa sig, att hela tillställningen kunde anses såsom komprometterande. Och derföre beslöt bestyrelsen, på hr R:s inrådan, att taga saken i sin egen hand och svara på sällskapets vägnar; likväl med idelmodigt erbiudande åt dem af sällskapets ledamöter, som sådant åstundade, att få komma och höra på bestyrelsens öfverläggning. Detta sätt, att en fullmäktig såsom en faderlig örmyndare oombedd öfvertager principalens besluanderätt, af omsorg att icke kompromettera denne, iv visserligen en sinnrik uppfinning; vi tvifia likväl utt den skall accepteras i affärer i allmänhet. Ferm INRRRSE NERE: