-i W. till påföljande thorsdags middag, då han begaf I sig hem. Följande lördag var han död. — Enligt thvad det vid den medicö legala besigtningen hållna läkarebetyget intygar, har den skada W. vid fallet . I erhållit, varit absolut dödande. I — En piga, som tyenne nätter å rad hyst cn gari dist, blef derför dömd att böta 6 rdr 32 sk. bko, -Isamt dessutom på busbondens begäran skiljd från I tjensten. I — En del af de soldater, som stått på post vid I garnisonssjukhuset den natt stölden skedde hos hr doktor Riman, som der är boende, voro i går till förhör reqvirerade, men hade ingenting sig om händelsen bekant. — En lång och noggrann ransakning hölls åter i går angående de hos handlanden Hofgren m. fl. -iskedda stölderna, hvarvid åtskilliga — för de anklagade — bindande omständigheter åter kommo i daigen. Bland annat blef kroncarbetskarlen Sundström Tförvunnen att hafva stulit plånboken ur fickan på en vaktmästare och derur borttagit två sedlar å 40 rdr bko hvardera. Vidstölden hos hr Hoferen hade Itjufvarne gvarglömt ej mindre än 8 stycken dyrkar Voch en spansk rör, som naturligtvis nu ingen af dem ville kännas vid. (Dagbl.) . — En arbetskar!, som var tilltalad att hafva öfverfallit och slagit en annan, svarade härpå: Nej, det är osannt. Vi kifvades begge två; men för det mesta munhöggs vi, — Jaså, sade polismästaren, det är således med mun, som du gifvit din motpart den der skräman på näsan ? — Nej, det var Imed den här, det, svarade den tilltalade, visande Iknytnäfven. — Som den sednare emedlertid påstod, att han af kamraten först blifvit öfverfallen, och Itill bestyrkande deraf erbjöd sig anskaffa vittnen, uppskjöts målet. ) — Stenhuggaren Fredriksson hade till kämnersrätten TJuttagit stämning å löjtnanten Westfelt och polisuppIsyningsmannen Koptz, med påstående om ansvar för den skymf de skulle hafva tillfogat honom då de infunnit sig uti Rörstrands hage, der Fredriksson vadrit sysselsa it med stenhuggeriarb ete, och verkställt visitation bland hans saker, uppgifvande sig der söka Istenhuggeriverktyg, som från löjtnant Westfelt blifvit stulna å Hufvudsta egor, samt, då de der inigenting orättfånget funno, tagit Fredriksson, mot hans vilja, och medfört honom först till Rörstrands Iporslinsbruk och sedan till hans boning vid Rörstrandsgatan, der de äfven anställt visitation, allt utan att de funnit något misstänkt eller han på ringaste sätt varit skyldig. I går förevar saken inför kämnersrättens 4:sta afdelning och hade Fredriksson och Koptz inställt sig, men Westfelt var icke tillstäder. Sedan stämvingsmemorialet var uppläs Fredriksson framställa sin berättelse om förloppet, och innehöll denna hufvudsakligen, att de anklagade infunnit sig äå nämnde hage, der anställt visitation, och då ingenting misstänkt upptäcktes, befallt honom medfölja först till Rörstrand och sedan till Fredrikssons bostad vid Rörstrandsgatan, der de äfven anställt efterforskningar i vedboden, boringsrum, kök och vinden. Något våld hade de icke användt, utan hade Fredriksson, efter att i början hafva nekat medfölja, på deras förnyade tillsägelser sjelf satt sig i slädan kos Koptz. — Ordföranden underrättade nu Fredriksson, att förloppet icke varit så illa som stämningsansökningen utmälat det, och hemställde till honom om han icke ville nedlägga målet: men j härtill nekade han och ville fortsätta sina enden. När nu derefter Koptz fick afgifva sin berättelse, sä hade naturligtvis han alldeles ingenting orätt gjort. Om stölden hade anmälan inkemmit till poliskammaren från en vid namn Älander, som är hr Westfelts tillsyningsman vid arbetet å Hufvudsta skog; polismästaren Bergman hade gifvit ordres cm utresan till Hufyudsta, för att anställa efterforskning och derifrån, hvarest Westfelt och Ålender tr frats, hade han, i sällskap med dem och en annan polisbetient, begifvit sig till Rörstrands hege, för att cfitorhöra serna hos Fredriksson, hvilken misstänktes på den grund, att kan öfvergifvit hr Westfelts arbete vid Hufvudsta. utan att återlomna de verktyg han der varit ombetrodd; på Fredrikssons fråga till hr Westfelt, hvarföre löjtnanten komme med polisbetiening. hade Eop:z svarat, att löjtna inten genom ett bref biifvit underrättad att Fre om vid Rörstrand hade låtit c tygen och u na löjtnentens hade då sjelf bedt dem se efter bland hans och när Ailander i de öfrigas närvaro anställt under ning och icke funnit något som tillhörde hr Westfelt, hade Fredriksson sjell frågat om de icke ville äfven i hans hem a ökning. Koptz hade dertis! svarat, att för Fredrikssons ogen säkerhets skull vore det bäst att de det gjorde, och Fredriksson hade då ställt sig på meden af Koptz släde. Vid Rörstrand hade man under färden stannat och efterforskningar hos smederna skett, hvarvid blifvit upplyst, att åe väl smidt om stenbuggareverktyg åt Fredriksson, men dessa hade varit hans egna. (Frei te, att Rörstrandssmederna i flera år bruk stilla sådant arbete hos honom.) När man ankommit till Fredrikssons bostad, hade Fredriksson bedt dem stiga in och de hade då gått genecm köket utaa att se sig omkring cch inne i boningsrummet hade de blow tittat litet; men rört något, det hade de icke gjort, och på vinden hade äe alldeles icke varit. I vedboden hade Frediiksson sjelf bedt dem se efter bland hans gamla jernskräp och hade till och med haft artigheten öppna dörren för dem, samt när allt var slut, hade han bjudit in dem på en krog och trakterat dem för skjutsen. — Fredriksson måste visst tyckt, att Koptz berättelse var något munter; ty han kunde synbarligen med möda akta sig att utbrista i löje; han förklarade den emedlertid osann. sade att visitationen skett både i köket och på vinden, att vedboddörren varit olåst och att Kopiz med befallningar tvangit honom både till det ena och andra samt kallat honom tjuf. Härom isnehöll likväl stämningen ingenting och ordförander förklarade, att icke ett ord utom dess innehåll får pröfvas. Målet uppskjöts för inkallande af löjtnant Westfelt och den andre polisuppsyningsmannen. — Möjligen kunde detta mil bli en varning för polisbetjeningen, att med något mera humanitet och förstånd gå till väga vid efterforskningar, så att icke den oskyldiges hemfrid blir störd eller hars namn behäftadt med cen skugga af misstankar, hvilket alltid en misslyckad visitation måste medföra. — I anledning af ett slagsmål på Saltängen i Norrköping, hvarvid lifsfarliga vapen användts, hölls förhör med tre personer, en snickaregesäll Wennermark, en kronoarbetskarl Welin och en iredje, som än kallade sig Holmgren, än Hägerbeck, förut för stöld straffad. Det befanns dervid, att det icke cndast varit dessa personer, som gjort flera rån i Wadstenatralkten, utan äfven att de gjort inbrottet uti Häradshammars kyrka och silfverstölden derstädes. Stadsfiskalen afreste. till Söderköping, i anledn