Aftonbladet – 23 februari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, MORD oc KRÖNING.) —— ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. TJUGUFJERDE KAPITLET. Stora skaror, isynnerhet af den arbetande klassen, stormade till rådhuset i Göthebörg. Anledningen dertill var ett våld af den mest upprörande art. Men för ett ögonblick skingrades deras derpå spända uppmärksamhet af ett kanonskott från rivieret. Hvad för sjutusan! skrek en hamnfogde, som befann sig I den framstörtande folkmassan. Ett skepp? Denna årstid!... Nå, det starka tövädret i förrgår har väl gjort det möjligt för dem att komma inv. Och nu måste denne man förfoga sig till hamnen i stället för torget. Innan kort lade skeppet till, och tvänne passagerare skyndade i land. Jag undrar hvad det betyder,, sade den yngre, att stora hopar af folk tåga in åt staden, och att skräck och fasa, blandade med djupaste ovilja stå tecknade i allas ansigten I Liksom till svar härpå hörde han en förbigående person säga: u Det är nu också fan alt en menniska skall bli jihjälslagen för sådant! Är det då så god råd på folk nu i Sverige ?n Mera kunde våra nykomlingar ej höra. Men ett par andra följde de nyss förbigångna tätt i spåren. Det här har man att tacka den förbannade utländska barons påfund för,, sade den ena af dem. Nog kunna våra egna stora herrar vara djefliga, de ock, men så ä de ändå svenskar, och hafya väl något, om än aldrig så litet hjerta för folket. : Ursäkta, min vän!s inföll Bernhard, ty det var ingen annan än han, som jemte en följeslagare nyss stigit i land. Hvad har händt? Åh, ingenting annat, svarade den tillfrågade, än att ) Se A. B. M 4—6, 8—13, 15—17, 20—924, 27—99, 31—534, 37-40, 42 och 44,