Aftonbladet – 22 februari 1849, sida 3

LITTERATUR. Lagsamling för svenska kyrkans och skolans lägre tjenstemän; utgifven af C. E Södling, 48348, 272 sidor, å 4 rdr 32 sk. bko. När man ser utgifvarens namn, och vet honom vara författare till Handledning för orsanister och klockare, får man en viss förmodan, att denna lagsamling egentligen blott angår det musikaliska inom kyrkan och skolan; och ehuru detta väl ej synes af titeln, finner man det dock snart besannas af bokens innehåll; enär, med undantag af en afdelning (sid. 32—436) om Folkskolelärare och ett litet stycke af en annan, der gymnastik och ritning omtalas, allt det öfriga rörer orgelbyggare, orsanister och klockare, kyrkosång, Dillnerska zifferkoralen och slutligen sjelfva vår musikaliska akademi, hvars kgl. stadgar in extenso meddelas. Vi nämna icke detta såsom klander i och för sig sjelf, men anmärka det såsom måhända värdt att iakttagas till rättelse af titelbladet vid en blifvande ny upplaga. Sådan boken nu är, skall den säkert medföra mycken nytta, emedan den lemnar autentika upplysningar om en mängd förordningar, stadganden och lagfall, hvilka för flertalet af här vidkommande vederbörande torde vara föga, åtminstone ofullständigt, bekanta. En rätt intressant afdelning i boken intdger samlingen af de officiella yttranden, som blifvit fällda och afgifna rörande den Dillnerska ziffer-koralboken och sjelfva dess system. Så till vida som detta är ämnadt att i församlingarna införa fyrstämmig sång i stället för psalmernas unisona utförande, kan det icke gerna undgå alt anses olämpligt, och musik-akademiens infordrade utlåtande i detta ämne är ganska läsvärdt. Detta underkännande drabbar emellertid hvarken bruket af det bekanta, för sitt enskilda ändamål rätt tjenliga instrumentet psalmodikon, eller i allmänhet nyttjandet af ziffror i stället för noter; utan angår blott frågan om möjligheten, ja, man kunde säga, önskvärdheten, af en flerstämmig kyrkosång, nemligen då den skall utföras af hela den sjungande församlingen, och ej blott al en särskild chör