Aftonbladet – 22 februari 1849, sida 2

DIR TT rn TT Tr FT rn RNA Geheimerådet återvände hem och begaf sig först in till Regina. Hade hon förut blifvit förskräckt för hans utseende, så blef han det nu, i sin ordning, för hennes. En sådan förstörelse hade dessa få ögonblicks ångest anställt. Ansigtet var svullet, ögonen liknade köttstycken, och med möda förmådde hon höja de tunga ögonlocken. ansa er! bad han henne med mild röst. Jag har redan gått i författning om alla för tillfället nödvändiga mått och steg till. vår räddning och vårt gemensamma väl. Tag likväl denna händelse ad notam och akta sig för att blottställa både sig sjelf och andra. Bemöda sig nu till en början om att utplåna spåren af sin förtviflan, sina tårar ! 3 Klockan hade nyss slagit fem då Jesperson inträdde. Geheimerådet slutade just sin korrespondens, och skyndade alt afräkna de penningar han ämnade lemna sitt bud. Nådig herrns befallningar äro uträttade, och det förhöll sig verkeligen så som nådig herrn troddepn, sade skräddaren. Hela friherrinnans hus är i uppror. Då pigan kom in, för att efter vanligheten kläda sin fröken, så fanns der ingen, och ingen hade legat i sängen. . Friherrinnan sprang upp, genomlöpte alla rummen, fann till sin förundran matbordet midt på golfvet i salen. Derpå stod ett bläckfat med penna, och ett öppet bref hvari den förrymda fröken säger, att hon ej längre kan motstå längtan efter sin far, och att friherrinnans gamla hofmästare, som fordom tjent generalen och salig generalskan, följt hennep. Huru förfärligt än vreden härvid kokade inom Dittmar, syntes dock hans yttre lugnt. ;Klockan tolf mottog hon brefven,, mumlade han. Omöjligt kunde hon resa före tre, har således blott tre timmars försprång... Hon kan lätt upphinnas, och... lefvande eller död, återföras. Och gubben ? Hans mun måste, i hvad fall som helst, för evigt tystas. (Forts.) — Då gubben Blächer, marskalken framåt, såsom ryssarna kallade honom, i Schlesien låg på sin dödsbädd, besökte honom hans konung och ingaf honom hopp om tillfrisknande. Blächer svarade lugnt: Eders majestät vet väl att min väg går framåt; jag känner att. jag ej är långt från målet, och att vända om, det var aldrig min sak!