Aftonbladet – 22 februari 1849, sida 1

kunde ju möjligtvis träffa budet, följa oss i spåren, och blifva upptäckta. ; Hennes befallningar åtlyddes i blinken, under gubbe; tilltagande beundran för den sextonåriga flickans rådigh och mod. Hon är en engel! mumlade han för sig sjelf. ung . .. så oförfärad... Hur förtjust skall ej nådig gen ralen bli... och högfärdig sedan, öfver att äga en såda dotter ! TJUGUTREDJE KAPITLET. Nu stodo ljusen på bordet, och Elisabeth skyndade a uppbryta konvolutet. Med sina afsigters renhet tröstac hon sig öfver det moraliskt oriktiga i sin handling. Under det första brefvet fanns intet namn, men ho hade förut sett äfven grefve Horns stil och igenkände de .ydligt. Det var till D. Hon läste, och hvad hon läste färgade hennes kinde ned liljans hvithet. Hon bröt ett annat. Det var från prinsen till fröke Regina. En brinnande purpur bredde sig öfver liljorn Hon uppref det tredje, till Schytz, det fjerde ti Ehrencroöna ... Båda af Horns hand... Hon betänkte sig ett ögonblick... Skall jag gå till prinsessan med dessa bref? frågad 10nsig sjelf. Men ... här finns ju intet namn... inte DEVIS . s N Hon sammanknäppte händerna och kastade blickar ulla af förtviflan, omkring sig... Holmqvist ! utropade hon. Vi måste resa i ögon licket! Det håller ändå hårdt om vi ej komma för sent Men betänk, nådig fröken. .. Store Gud! Man vill mörda konungen! Men betänk ... friherrinnan. .. Vi hafva intet alt betänka! Min far måste lära känn lenna nedriga komplott. Det var ingen tillfällighet at Dittmar ej hemkom innan jag erhållit brefven. Det äre callelse af Gud. Skynda! Nästa timma äro vi upptäckia . Gubben stod obeslutsam. Elisabeth kastade sig för viflad till hans fötter... . O, Gud! utbrast den gamle mannen. Fröken Elisa eth på knä för en tjenare!... Jag går... men friher innan. .., Jag skrifver till henne att en dröm skrämt mig, at 28; orolig öfver min fars tillstånd, ej kunde motstå mi: