Aftonbladet – 22 februari 1849, sida 1

som halfhögt hvisslade melodien till härsången vid Narv: den svenska ärans och lyckans svanesång för det århun dradet. Elisabeth trädde modigt emot den ankommande och hvi skade :Wohin geht der Weg? Nach Ehre und Ruhmp. Hon mottog brefven, och som hon noga på minnet lag de orden: och följer honom utan omsvep in till D. så hvi skade hon helt hastigt: : Geheimerådet är hindrad att se er nu, men om tr timmar kan ni återkommapv. Utan misstroende hade budet aflemnat brefven, och li kaså aflägsnade det sig. För syn skull återvände Elisabeth till sin gömma, ocl begaf sig först derifrån, då hon ej mera hörde karlens steg Hofmästaren var snart vid hennes sida. Gud vare lof att det lyckades!, yttrade han hviskan de. Låtom oss nu skynda, att ej fröken må bli alldele: senomkyld! i De hade ej ännu hunnit till torget, då klang af bjellror nådde deras öron, och ett bländande sken af facklor slog deras ögon. En rack svängde i detsamma om hör: net. Bakpå den svingade tvänne lakejer sina bloss med lika stor skicklighet som någonsin de kungliga dansörern: furiernas kostymer. I racken sutto geheimerådet Ditt mar och Iwo. Liksom sjöfogelns ungar, om äfven klåckta på torr: landet, endast behöfva att skåda det våta elementet för at! utan räddhåga störta sig deri, så tycktes den öfverhänsande faran vid detta möte med ens hafva utvecklat all len beslutsamhet och det mod, som hittills legat inne: slutna i Elisabeths bröst. Hon slog blott kappan litej högre opp kring ansigtet och, utan att röja minsta förlä ;enhet eller oro, skyndade hon med fasta steg förbi del ysande åkdonet. Hofmästaren var nära att uppge ettiånsestrop, och osäkert är hvad som kunnat hända, om ickt Blisabeth fattat hans arm och dragit honom med sig. Då de kommit inom förstuguporten, nedsjönk gubber jå sina knän och uppstämde de varmaste tacksägelseböne: ör deras underbara räddning. Nåväl! utbrast Elisabeth. Ser du nu att jag hade orsak till min förtröstan på Gud! Det är ett Honom tacknämligt värf, vi förrättat. Skaffa ljus, att jag straxt mi å se hvad dessa papper innehålla, men för all del, betäck önsterna väl, att skenet ej må förråda oss. De åkande