Aftonbladet – 21 februari 1849, sida 3

skickas till trampqvarnen (Stort bifall). Det är mit! råd; men tysta som muren, till dess de röra sig på andra sidan. Resen eder då i majestätet af allmän mandom och fordren edra rättigheter. Samlingen förenade sig derefter om det beslut, att de fabriksarbetare, som hålla detta möte och som erfarit fördelen af att sedan den 4 sistl. Maj arbeta 10 timmar om dagen, äro fullt öfvertygade om de stora fördelarne för dem både i fysiskt och moraliskt hänseende, som -måste uppstå af denna lags allmänna antagande, och fast besluta, att använda alla sina bemödanden, för att tillvägabringa detta resultat. Berättelsen om detta möte har synts oss märkvärdig nog, för att förtjena i korthet meddelas; oaktadt ett par af talarne derstädes förekomma något exalterade i samma riktning som den bekante Louis Blanc. Det är otvifvelaktigt att staten eger både rätt och pligt alt sätta en gräns för vinningslystnadens öfverdrifna ockrande på menniskokraften, serdeles när det är fråga om bärn, som icke kunna bevaka sin egen rätt; men att genom ett förbud inskränka arbetstiden i allmänhet till 8 timmar vore vådligt för arbetarne sjelfve, emedan det skulle fördyra varupriserna och drifva produkten ut ifrån verldsmarknaden, då andra nationer, som arbetade billigare, icke skulle försumma att sälja för bättre pris. åsnan (Insändt:) I Aftonbladet för ,sistlidne lördag har en insändare, som tyckes ega försvarliga insigter i quatuor species, men hvars astronomiska kunskaper deremot äro fullkomligt underhaltiga, framställt några anmärkningar rörande almanachan. Redaktionen af denna tidning har visserligen beledsagat ifrågavarande uppsats med en tillrättavisning och ådagalagt insändarens oefterrättlighet, hvadan ett svar å min sida kunde anses obeböfiigt, helst insändaren i slutet af sin artikel sjelf anser alla reflexioner öfver hvad han anfört öfverflödiga; men då insändaren sannolikt inom sin krets vill gälla för en grundelig astronom, och det, såsom red. anmärkt, dessutom kan hända att andra kalkylatörer, än insändaren, råkat på samma betänkligheter, utan att omnämna dem, eller utan att göra sig möda att inågon astronomisk lärobok skaffa sig reda på förhållandet, samt då slutligen anmärkningarne måste vara riktade mot mig, som besörjer redaktionen af den astronomiska delen af almanachorna och kalendern, har jag ansett mig böra med några ord antyda den fysiska orsaken till de angifna olikheterna. Hela verlden känner, och insändaren har möjligtvis äfven försport något derom, att jorden är omgifven af en lufikrets; men han vet troligtvis icke, att denna luftkrets, liksom hvarje annat genomskinligt medium, eger förmåga att bryta de ljusstrålar, som falla snedt på densamma. Den sålunda uppkomna refraktion (strålbrytning) förorsakar, att stjernorna synas högre upp på himmelen, än dei verkligheten och utan refraktion äro, hvaraf äfven följer, att solen, liksom hyarje annan himmelskropp, varseblifves, vid uppgången, tidigare samt, vid nedgången, sednare än hon i verkligheten befinner sig i horizonten. Följden häraf åter är naturligtvis den, att dagarne blifva längre och nätterna kortare, än de skulle vara om ingen refraktion funnes. Härigenom äro anmärkningarne rörande dagens och nattens längd vid dagjemningarne och solstånden besvarade. Insändaren, hvilken tillfälligtvis förnummit, att dagarne icke äro lika långa hela året om, finner det otroligt, att samma dags föroch eftermiddag kunna hafva olika längd. Med samma skäl hade han kunnat finna det underligt, att en föregående dags eftermiddag icke är lika lång som den efterföljande dagens förmiddag, ty han synes icke ana orsaken till dagarnes olikhet, och kan följaktligen än mindre gissa att samma orsak, nemligen solens deklinationsförändring, äfven vållar ofvannämnde olikhet mellan föroch eftermiddagens längd. Det är nemligen naturligt, att solens deklination icke kan, i anseende till dess ständiga tilleller aftagande, vid solnedgången vara densamma, som hon var vid uppgången samma dag, samt att således en olikhet mellan föroch eftermiddagen måste uppstå. Följden häraf är äfven den att, från jul till midsommar, under hyvilken tid solens deklination och dagarne tilltaga, eftermiddagarne äro litet längre än förmiddagarne, hvaremot ett motsatt förhållande eger rum under den öfriga delen af året. Beträffande insändarens utflygt i kronologien och hans fundering om Muhamedanernes tidräkning, behöfver intet tilläggas; den är tillräckligt stäfjad och fullständigt belyst af redaktionen. Jag tar mig endast friheten att fästa uppmärksamheten på en förvexling, som dervid egt rum mellan det sideriska året eller jordens omloppstid, hänförd till fixstjernorna (365 dagar 6 tim. 9 min. 40,7 see.) och det tropiska året eller jordens omloppstid från vårdagjemning till vårdagjemning (365 dagar 5 tim. 48 min. 47,8 sec.), hvilket sednare äfyen är det borgerliga året. Då jag slutligen för insändaren tillkännager min förhoppning, att de i almanachorna och kalendern förekommande astronomiska uppgifterna äro fria från tryckfel, samt bestämdt förklarar, att de sakna allt samband med någon annan felkälla, får jag tillika försäkra honom, att jag alltid skall vara benägen att mundtligen lemna honom alla de upplysningar han kan önska i detta ämne; och hvilka han, sannolikt med mindre möda, än han nu haft, och otvifvelaktigt med större fullständighet, än här skett, redan kunnat erhålla, om han hedrat mig med ctt besök å observatorium. N. H. Selander. ES REDDIT ACA 2 KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTR ÄDNDENA DEN 42 OCH 49 MARS 1848.