Aftonbladet – 20 februari 1849, sida 1

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD ocu KRÖNING. 4 ROMAN AF CARE VON ZEIPEIL TJUGUANDRA KAPITLET. Af nyfikenhet att lära känna Bernhards älskarinna hade Regina efter sin återkomst ifrån Stralsund... ännu alltid under Iwos skepnad... skaffat sig tillfälle att göra bekantskap i friherrinnan Posses hus. Och med hvarje förnyadt besök ökhdes hennes hat till den oskyldiga Elisabeth, kanhända mest derföre, att hon ej kunde neka sin rival öfvervägande skönhet och älskvärdhet. Med karlarnes drägt hade hon, utan att tänka derpå, antagit många af deras åsigter, och nästan alla deras lefnadsvanor, och kunde ej dölja för sig att, om hon verkligen vore hvad hon föreställde, skulle hon utan tvifvel sjelf blifvit intagen af dea förtjusande medtäflarinnan. Menp,. .. tillade hon altid i tysthet ... Gud vet ändå All den der skönheten saknar eld och lif... Det är omöjligt att denna marmorstaty kan älska!... Och denna kalla bild älskas af Bernhard .-.af Bernhardt... Bra dåraktig är jag likväl, som vil försöka fånga honom i denna förklädnad .--. Nej! Iwo må försvinna, och då få vi se om ej Regina snart skall uttränga den islika Mariabilden!... En mörk eld glänste i hennes ögon... En lika mörk tanke uppsteg i hennes hjerta. Ah nej! Stadna Iwo! I det stillaste valtnet gå de stridaste fiskarne. Huru ofta ser man icke de mest våldsamma lidelser rasa under en tillgjord kyla?... Hon är skiljd från Bernhard, och en frånvarande älskare kan blifva en förförares största hjelp. HKjertat är vandt vid kärlek, läpparne vid kärleksjollret... Det måste lyckas!... Knappast förgick nu någon dag utan att Regina gjorde besök hos friherrinnan Posse, uteslutande sysselsatte sig med henne, roade henne, och i allt begärde hennes råd. ) Se ÅA. B, M1—6, 8—13, 15—FE7, 20—924, 27—99, 314—54. och 37—39.