Aftonbladet – 19 februari 1849, sida 3

— Reformföreningen i Gefle, som hade allmän sammankomst den 46 dennes, antog enhäligt Örebro Reform-sällskaps inbjudning till ett reform-möte i Örebro. Antalet af deputerade ansågs kunna bestämmas, då valet skulle komna att förrättas. — Norrlands-Posten innehöll i anledning af Gefle reformförenings den 16 dennes tillimnade sammanträde följande reflexioner: Gefle reformforenings sammankomst i morgon lärer ej komma att sakna stort intresse, om man besinnar vigten af det ärende, för hvilket den är utlyst. Det är nemligen fråga om att gifva svar på Nerikes reformsällskaps adress, som vi meddelade i M 47. Det lärer ej kunna undgå uppmärksamheten att elt afgörande steg från folkets sida är af nöden — och det har äfven ofta varit tal om att taga det, ehuru ej förr än nu något allvar gjorts dermed, — om man skall få ett fredligt och lyckligt slut på den olycksdigra orättvisa, det för egoismen och den sjelfrådande maktfullkomligheten hos vissa vederbörande så gynnsamma, men för det allmänna så förderfliga trasslet och det för all sann medborgerlighets utbildande så hämmande, som ligga i den närvarande svenska nationaleller fastmera kast-representationen. HYem inser ej att dess längre fortfarande, under det att andra fria nationer, hvilka hafva mindre urgammal frihet att skryta med, alltmer närma sig den verkliga medborgerliga frihetens mål, skall öka jäsningen, oron och spänningen till den grad, att slutligen en våldsam brytning blir oundviklig? Och hvilken sann patriot vill ej egna all sin förmåga åt bemödandet att genom en fredlig lösning förekomma en sådan brytning? Detaf Nerikes reformsällskap föreslagna medlet är måhända det enda, som numera är möjligt; det synes äfven vara högst nödigt, sedan den i en olycklig stund framlagda frågan om agiterande för en urtima riksdag ir nära att söndra reformvännerna sins emellan och sedan ett nytt föreningsband dem emellan blifvit af behofvet påkalladt. Det enda man skulle kunna invända mot Nerikes-vännernes förslag är att det torde varit nödigt att sätta tiden för dessrealiserande litet närmare, emedan det kan vara osäkert, om icke riksdagstrumpeten kan komma att öfverraska reform