Aftonbladet – 19 februari 1849, sida 2

cke är någon klubb, utan en association, hvaraf ag aldrig varit ledamot. Le Constitutionnel har sagt, att man i milt hus funnit ett deret om en blifvande provisorisk regering, som kulle lägga en tvångskatlt af 3 milliarder på le rika, upphäfva tryckfriheten o. s. v. Afallt lettan, säger han, är icke ett ord sannt, hvilet snart skall visa sig inför domstolen., Emellan republikens president och församingens president synes vara en stark spänning. .ouis Napoleon var inviterad till hr Marrast ill en stor middag och fåte den 3 dennes. Det var svårt att öfvervinna den förres obevägenhet alt emottaga bjudningen; men slutigen samma morgon, då feåten skulle hållas, yckades det att öfvertala honom. Icke dess nindre, sedan en del af gästerna redan voro samlade på aftonen, kom ett bud, att presilenten vore af opasslighet hindrad att infinna sig. Ståtliga förberedelser för denna afton voro gjorda i hr Marrasts hotell, men samlinsen var vida mindre än man skulle väntat, och blott några få af corps diplomatique hade nfunnit sig. Deremot freqventera medlemmarne af denna kår flitigt de reaktionära mimstrarnes soirter. Flera af de magistratspersoner, som innehade höga embeten inom justitieverket under Ludvig Filips tid, men visat sig tillhöra reaktionen och som aflägsnades efter februarirevotionen, sägas komma att ånyo insättas i sina embeten, t. ex. hrr Barthe, Lavielle och Möårilhou. Hr Guizot har i ett bref tillkännagifvit, att ban ämnar återkomma till Paris i Mars, men icke vidare blanda sig i affärerna, utan bosätta sig i departementet Calvados. Uti tidningen Reforme, en af det radikala republikanska partiets organer, läses följande skildring af presidentens förhållande till ministrarna: Vi måste göra republikens president den rättvisan, att om hans försvarare, de Bonapartistiska tidningarna, hvarje dag begråta, att han comgifves af ministrar, hvilka han säges afsky, så visar han å sin sida en ihärdig föresats, att genom ord och handlingar vederlägga en sådan förmodan. Eller hvad betyda annars vissa parader i hr Fallouxs salonger, der presidenten gifver varma handslag åt männen af 4845, som voro fiender till den Corsikanska varulfven, med dessa rojalister, med ett ord, som fastspikade Kejsaren vid S:t Helenas klippa? Hvad beteckna de stätliga visiterna i br Odilon Barrots hus, som nedfallit från den roll han önskade spela på banketternas tid? Hos generalprokurören Heberts, en. tjensteande åt alla reaktioner? Och kr Leon Fauchers soir er, författaren till en oförsynt utmaning, kastad i ansigtet på Pariserbefolkningen? Och presidentens offentliga besök hos general Changarnier? Hvad kan det betyda, i synnerhet efter demonstrationen af den 29:de, om icke det, att presidenten öppet och officielt gillar sina ministrars rojalistiska politik? De gamla rojalisterna af 1845, med sitt traditionella hat, ha förmodligen inbillat sig att Napoleon lefde i ocnighet med Barrot, mannen af det Orlcanska regentskapet; med Falloux, den gamla legitimitetens paladin; och med Faucher, renegaten emot den frihet, som gaf honom lifvet. Vi måste då säga till dessa: j hafven ögon, och sen likväl intet, 0. S. V. I sjelfva verket synes det onekligen svårt för ministrarne, alt afskudda sig misstankan att hafva velat göra ett statsstreck. STORBRITANNIEN. I underhusets sittning den 7 Febr. föreslog skattkammarkansleren att huset måtte bilda sig till kommitte, för att öfverlägga om åtgärder till nödens afbjelpande i Irland. Han framställde i kortbet hvad som gjorts för Irland åren 1847 och 4848, samt förklarade att detta lands tillstånd gjorde det nödvändigt alt understödja fattigkassorna med statsbidrag, om icke absolut hungersnöd skulle inträffa i vissa trakter. Regeringen hade ännu 484,000 under bänder, och önskade att af dessa få 50,0C0 anvisade till ofvan antydda ändamål. Mr. P. Ecrope yttrade sig emot ministrarne; frågans afgörande uppsköts till en annan dag. I underhusets session den 6 bifölls, efter en mindre intressant debatt, ministerens begäran om habeas-corpus-aktens fortfarande suspension för Irland. TYSKLAND. Från Preussen ingenting nytt af serdeles vigt. Genom elt regeringsbeslut af den 48 Jan. föreskrifves att den tyska kokarden skall bäras jemte den preussiska af alla civiltjenstemän. Grefve Brandenburg lärer flerfaldiga gånger begärt silt endtledigande, men detta har ej kunnat beviljas, emedan man ej varit 1 stånd att finna någon kandidat som velat intaga första ministerns plats utan att tillika bilda en ny ministör. Hr v. Manteuffel och de öfriga ministrarne skola vara sinnade att uppträda inför kammaren. Det hus, hvaruti församlingens siltningar komma att ega rum, lärer nu vara färdigt; för hela byggnadens uppförande hade endast åtgått 3 veckor. Berlins borgarbeväpning skall, såsom det säges, blifva åter upprättad till en styrka af 20 bataljoner, hvardera om 300 man. Uti den i Berlin organiserade fribandelsföreningen ha förekommit lifliga öfverläggningar i anledning af de påståenden, som blifvit i början af året framställda af skråvännerna inom stadens bandtverksföreningar. Uti föreningens sittning den 30 Januari framlemnades af hr Born en skrift med titel: Skyddstull eller fribandel, skråväsende eller näringsfrihet,, hvilken gaf anledning till en synnerligt liflig debatt. Det rop på skråtvångets återinförande, som blifvit väckt af ett kotteri handtverksoch slöjdidkare, togs med varmt intresse för saken i ett grundligt skärskådande, och hr Dieterici vederlade på ett slående sätt det hufvudstöd för skråvännernas fordringar man velat finna i näringarnes öfversvämning , genom statistiska upplysningar för åren 1822 och 1846, hvaraf visade sig, att då år 1822 ett antal af 46 personer öfverhufvud belöpte sig på hvart och ett af de betydligaste yrkena, utgjorde detta antal för år 1846 endast 39. Born ansåg den fria associationen böra blifva ett bjelp sedel mot den befarade öfverfyllninlo uUAILA I. Tp ot AaR hada vin