Aftonbladet – 17 februari 1849, sida 1

KÄL————— rä rr innfiiinHMHHMM ,Jag har berättat häradsskrifvaren här om efterlysningen som i dag upplästes, och nu vill han gå sin väg ifrå oss. Jag kunde förstå det, svarade Ingrid, och deri gö han rätt, ty här veta för många af honom., Hvart vill j då taga vägen ? frågade Olof. Jag har intet skäl att vara förbehållsam mot den som visat mig så mycken godhet, genmälte Prytz, ja vill bjuda till att komma till Stockholm, der jag har vän ner .. . Ingrid spratt till... en sällsam eld tändes i henne ögon... Kanhända det vore bra... yttrade hon häftigt .Men nej! der hotas ni af KHfvets förlust. Hvad säger ni?M : ,; Sanningen! För Guds skull, rusx ej blindt in i edr fienders garn. Följ mig och mitt råd! Jag vill rädda er! Ja, herre! inföll nu Olof, följ mor Ingrids råd. De är en beskedlig menniska, fast ho kan mer än andra. H är alltid hjelpsam, allri förtrollar ho hvarsken folk ell fö allri ställer hon te oväder ell hagel, som förderfvar guds lånet på jorden. Oaktadt sin kinkiga belägenhet måste Prytz draga Pp mun åt den allmakt som Olof tillade gumman. Herre!, sade Ingrid, skratta icke, utan följ mig. Tv timmar härefter vore det för sent. Nog finnas de, äfve i Wermland, som på ert hufvud kunde vilja förtjena 20 daler. Kom!...: Nog vet ni att icke jag är egennyttig fader Hjalmarsson; men lät mig medtaga den mat här står Af godt hjerta undt!, blef svaret. Häradsskrifvar rår om det mesta sjelf. Jag föjstår nog, det kän bli smål om matbitarne för er! Han inpackade maten i en stor skinnpåse, och meda Prytz påtog sin skinnpels, sprang han i boden och tillad ett par rökta getlår. Afven ett rökt svinbröst fick göl sällskap.