De begge herrarne lemnade henne ej länge i tvifvels mål om sina afsigter. Om baronen dagen förut, hotelser na oberäknade, visade sig vänskapsfull och deltagande, s talade han i dag vid henne, som vid en öfverbevist brott sling, och kronfogden, som så många gånger kysst henne hand, till tacksamhet för juloch midsommars-kalasen, yf des nu sam en kalkontupp. Nu flick hon ej längre het fru, utan ni, eller madam. De började sin rond i häradsskrifvarens cget rum, de allt stod i sin gamla ordning ... men länsmannen kom be stört inrusande med den underrättelsen att i fruns kam mare inte fanns det minsta fjun en gång. Hvad vill det säga? röt baronen. Del var endast mina egna saker, dem jag had qva efter min salig man. Jag har fiyttat bort dem, emeda jag icke står ut med att längre vara här på orten, uta ämnar flytta borts. Oförskämda qvinn skrek: Duwald, i det han till: sig att tilldela Margreta ett häftigt slag al sin käpp. oÅ ljuger, ni bestjäl kronan! Säg genast hvart ni fört sakerna de skola återhemtasp. Herre Jesus! klagade :den darrande, gråtande frur som såg sig skyddlöst öfverlemnad i våld hus den tiden polismakt. ,Skulle jag inte, frågade hon, väga rättighet att bort föra saker, dem jag, genom bouppteckning efter min mar kan bevisa vara min egendom ? Bestört öfver att Margreta hade så väl r la på si inföll han, ehuru icke alldeles så plumpt sour förut: Det hade ingen förmenat er, i fall ni talat sannin och bekänt hvar er bror vistas; men nu får ni häfta me gods och frihet tilldess han blifvit upptäckt; ty om i icke hjelpt honom, så hade han icke kommit undan. Min bror, som var herre i huset, befallte mig 1 in både mat och kläder: jag var ju tvungen att lydan