Aftonbladet – 15 februari 1849, sida 2

I natt skall jag komma och hemta dem. När ni hör mig skrika likt en: uggla, kom. då utan: fruktan ut! Men, se der kommer baronen; hvar: skall iag gömma mig? Jo, härl! För Guds skull, fru Margreta! Akta er för bonom. Han är farligare än både Mörner och Ekeblax tillhopa; låt honom ej narra er!l Nu intog hon i hast sitt gömställe. Den tidens sängar stodo på mycket höga fötter, omkring hvilka, i bättre hus, en till golfvet nedhängande falbolan löpte. Hon upptog garneringen och kröp under sängen. Sedan Margreta med ett ögonkast öfvertygat sig om, att allt var i ordning, gick hon att emottaga baronen, som redan stigit ur sin släde. Hon införde honom i salen. Duwald bedyrade, att hennes öde så mycket rört honom, att han ej kunde fara förbi utan att höra efter hur hon mådde. Hon tackade homom och genmälte, att hon nu befann sig bättre. Duwald satte sig ner och påtog en mine af det största deltagande. Huru förbåller sig i sjelfva verket er brors sak? Som lagkarl har jag haft mycket att göra med honom och alltid funnit honom redbar och hederlig. Jag begriper inte hur han har kommit i sådan onåd! Berätta uppriktigt; kanhända kan jag råda, om icke hjelpa er! Margreta fann ingen fara uti att berätta hvad hela verlden visste, nemligen att hennes bror rymt: Hvad det var väl att han gaf vika för en trogen väns lråd! Ni fick väl bra brådtom att tillaga mat och kapp. -Isäck i vÅh ja! svarade hon fintligt. Min bror tillsade mig latt genast lägga in hans kläder och matsäck, och när jar frågade hvart han ämnade resa, blef svaret: Det är bäs för dig att du inte vet hvart jag far! Hur äninar han ställa till nu då? Hur ska jag kunna veta det, som inte har ringast aning om hvar han är. Min fru! fortfor baronen; tro att jag värderar e sbror, och vill hans väl. Låt mig råda er! Ni är viss en förståndig qvinna, men det är icke tillräckligt för at! ww