Aftonbladet – 14 februari 1849, sida 2

återkomst. Gud låte blott den make, hon så högt älskar, erkänna hennes ömhet! Fast... så länge jag lefver, så ... Han öppnade hertigens... hans panna klarnade. Braf, min gosse! Skänker Gud mig lif och helsa, nog skall jag göra dig till karl Nu hvilade hans hand på brefvet från rådet. Han rodnade under läsningen deraf... Deras dubbelhet och falskhet kunna vara förargliga nog... Men att de inbilla sig, att jag skulle vara nog enfaldig att bita på en så oskickligt utlagd krok, det... Nej; mine herrar! J ären längesedan genomskådade., Han ringde och befallte den inträdande pagen att låta huriren komma. Förarn steg in och helsade på militärvis. Lemnade du brefvet i H. K. Höghets egna händer ? Ja, klockan 4 på morgonen, E. Majestät. Nå, var prinsessan ledsen öfver att blifva väckt? Nej, mycket glad, gjorde mig många frågor om E. M-ts helsa. Men ändå gladare vardt hans höghet, hertig Carl Fredrik. Stackars herre! Sedan drottningen dog,har han just inte roligt. Du säger ingenting om min svåger, arfprinsen? : Han förklarade sin tillfredsställelse öfver E. M:ts räddning ur alla faror., . Kungen ryckte något på öfra läppen, men svarade intet . ;Hvad säger folket om nödmyntet? Befaller E. M. att jag skall säga hvad jag hört? ,Visst gör jag det! j — De förbanna båron Görtz ända in i helvetet... Men det är med det, som med allt annat här i verlden, de ri: kaste svära mest. Folket säger: kungen hjelper oss nog. bara han får göra fred... men utskrifningen ... Han runkade på hufvudet. Hvad?... Mista de hellre sina pengar? Det felas armar åt åkerbruket. De skola få så många fler... Prinsarnes och grefvarne Gyllenstjernas och Horns afresa var utsatt några limmar sednare än jag fick brefvet af Hennes K. Höghet. ,Då böra de snart vara här. Ja, om inte hans höghet hertigen vore ett barn, och gref Gyllenstjerna så ålderstigen... Allt är bra! Gå nu! sade kungen. . ; (Forts. följer.)