Aftonbladet – 14 februari 1849, sida 2

Jo, men det var. . Ur denna våda räddades ni, nu är ni omgifven af större faror... fly!... Se der-kommer redan folk nere på sjön! Ni har rätt. Blott flykten återstår mig. Margreta, tag alla de papper, som ligga på venstra sidan i min pulpet Han kastade pelsen om sig och störtade ut. Till all lycka hade ett temmeligen starkt urväder utbrutit. Nu förlorade icke Margreta tiden: med fåfäng klagan. Hon sammanrafsade alla papper, som funnos i pulpeten, hvilken hon lät stå öppen, på det att det skulle se ut, som om han : sjelf nyss hade tömt den. Hön skyndade med hela bördan in i sitt rum, kastade den bakom sin säng i ett doldt väggskåp, om hvars tillvaro hon var öfvertygad att ingen egde den minsta aning. Näppeligen hade hon hunnit tillbaka in i salen, förr än den ena pigan kom inspringande med andan i halsen... Kors, bevara mig, söta fru! det kommer så mycket herrar, och nu har herrn farit bort., Margreta svarade ej, utan sysselsatte sig med att se efter på golfvet om hon i brådskan tappat något papper. Der låg också verkligen ett bref, som hon upptog; men då hon såg att det var ifrån hennes brors fästmö, kastade bon det åter på golfvet, helt nära dörren, för att derigenom göra det så mycket troligare att han sjelf fört paåpperen med sig. Och nu väntade hon med klappande hjerta de kommande. : SJUTTONDE KAPITLET. Der kung Carl för ögonblicket uppslagit sina bopålar såg man honom, några dagar efter kurirens afgång till Stockholm, sitta vid ett bord, höljdt med grefve Dahlbergs ritningar och beskrifningar öfver danska kusterna, dem ban uppmärksamt studerade. IHäruti blef han störd af en page, som anmälde at! kuriren återkommit. ,Tag hit hans bref, och låt karlen vänta! befallte konungen:. Och i hast var väskan i hans händer. Hanrundansköt ritningar och kartor, och öppnade den Det första, som föll honom i handen, var hans systers det andra Hertig Carl Fredriks bref. Hantvekäde i valet, dock öppnade han systerns, och -äste det med rörelse... Hon tycks vara glad öfver mir