Aftonbladet – 14 februari 1849, sida 1

Mor Ingri)... hade dessutom Pelir Matths mor sagt, till ursäkt för att hon ville bjuda henne... Mor Ingri ä int som andre kloke gummer, ho, ho förgör hvarken folk ell fä, ho boter dem i ställe. Hur va de int nu igen? Grannesmor: här: hade en väf, såfin, så rar... ho skull han te kyrkförkle, till kyrkkläde och te handnäsduk, och den blef bortstulen. Och grannesmor ville att Ingri. skull slå ut öge på tjufven ... men si den som inte fickna sta, dä va grannmor dä.n Och en skicklighet till orsakade att Ingrid i hela trakten allmänt anlitades... hön var nemligen sin tids och örts mamsell Björklund. Men nu åter till vår spelman, som hastigt gjorde slut på polskan, då han märkte ungnior halkas med en nyfylld stånka fradgande öl. Ge mej e styrkdr ick, Maje!n sade han, men hade ännu ej hunnit föra stånkan till munnen, då en förut på dagen väntad gäst, i björnskinnspels och skinnkarpus inträdde. Det är skräcklit hva j låter vänte på er, faer länsman! ropade värden emot den kommande gästen och räckte honom sin hand till välkomst. Tolfman vet like väl som ja, att tjensten går för allt, blef svaret. Tjenst på söndan? Det kommer en söckenda efter e hellda! svarade länsmannen i en än hemlighetsfullare ton. Detta samtal väckte Ingrids hela uppmärksamhet. Der har jag min dröm igen!.. tänkte hon... Och net. knekt i korten... och; hvad kan han vilja hjerterung? ,.: Hon beslöt att intet ögonblick lemna dem ur sigte.. Ingrid hörde till de fåtalige, som med en egen säkerhet gissa sig till, hvad de icke på annat sätt kunna få veta. Länsmannen såg ut som en lefvande hemlighet. Det han bar på, var en tung börda... ja, tyngre än rågtunnan, hvilken han kånkat ur sin bod till julbullar. Efter en liten stund märkte Ingrid att han gaf tolfmannen vink att följa sig. Det bär af till stallet . tänkte hon... ty här finnes intet rum, som de få vara ensamma uti. Hon ilade dit och sköt skottet från stallgluggenGissningen slog in... de kommo verkeligen. Vig som en katt, klättrade hon opp på skullen.. Jo, ser du... fortsatte Järismannen sedan de inkomMit... det var saken, hvarför jag inte kunde komma .