jfrån plågornas och sjukdomens sorgsna bädd höjes mina händer mot den Allsmäktiges thron, med varmaste förböner, det han för mig såsom fattig enka af bättre härkomst, med mina faderlösa barn, värdes uppväcka i de ädelmodiga hjertan, hvilkas vana är att göra uslingen godt, den tanka att de icke missledas i deras ädelmodiga, uppsåt, om de lyssna till våra bevekliga böner, att i vårt djupa elände ej öfvergifva oss. Nedlagd på sjuksängen, oförmögen att göra rätt för vär hyra, ära vi snart ett intet, genom fullkomlig brist att ega Tingaste till lifvets uppehälle. Skynden derföre, ädle menniskovänner, värdaste medkristne, medan hoppet ännu för mig är öppet, att våga mellan fruktan och förtviflan-hoppas på räddning, förmedelst edert medlidande och barmnertighet. Uti Huset AF 52 vid Holländaregatan, Adolf Fredriks Församling, till höger på nedra botten, lemnasg underrättelse. : .