Aftonbladet – 12 februari 1849, sida 2

ch flere skäl finnas verkligen att tro åtminstone på n god vilja härföre — så skulle på denna väg oändgen mycket godt kunna uträttas med jemförelsevis inga medel. lenevasänisssnnsennnnnknissitnan nte ANFÖRANDE. Jppläst vid Upsala kongl. landthushållningssällskaps sammankomst den 26 Jan. 1849, då till öfverläggningsämne förekom frågan om bildande af försäkringsanstalter för boskapskreatur. Pen boskapspest, som under förlidne sommar viat sig i Skåne och södra Halland, är en företeelse gnad att väcka allvarsamma bekymmer. Den blir let ännu mer om man begrundar den i sammanang med den nu öfverhandtagande potatissjukan. )et är blott få år sedan man först hörde denna ednare omtalas såsom en nyhet från utlandet, men nart visade den sig äfven i Sverige och redan äro le flesta landsorter hemsökta deraf. Hvad vetenskapliga forskningår hittills kunnat utöna om potatessjukans natur och orsaker, reducear sig visserligen ännu till blott mer eller mindre intagliga hypoteser; men man torde till dessa gissvingar kunna lägga den, att 4844 års utomordentiga nederbörd icke var utan sin inflytelse på att gifva tmosferen en viss egenskap att befordra röta och vampaktighet, och på så sätt, om just icke orsakale, dock säkerligen icke motverkade sjukdomens tora allmännelighet. Det är kanske oriktigt att ramställa allt med för mycket dystra färger; men nan har svårt att betrakta tyenne så nära hvaranIra liggande företeelser utan att ställa dem i ett lags sammanhang; och dervid komma vi till det inmärkta förhållande, att, från och med den 46 fuli förlidet år då den egentliga sqvalpväderlteken egynte) till den 5 Noyv., då ett stort och temligen uHlmänt snöfall började vintern, äro 443 dagar, af wvilka voro, här vid Upsala, 57 dagar med mer eller nindre starkt regn och 3 med snöglopp, således 60 lagars nederbörd, eller betydligt mer än hälften. Lägger man nu härtill att det ovanligt höga vattentåndet på slutet höll ej blott ängar utan jemväl tora sträckor åkerfält fördränkta, samt frånvaron af ul käle i jorden ), hvilket icke litet bidrager att örsätta det öfversta jordlagret i ett slags jäsningsillstånd; så kan man ej beräkna hvad den stunlande sommaren må bära i sitt sköse. Den förlust landtbruket lider af potatessjukan är beräknelig; dock förnimmes den: mindre af den orak, att frukten icke med ens är förstörd utan lemvar en, ehuru föga tillfredsställande skörd, som ock ill stor del beror af huru tidigt man begagnar den jukliga grödan. Hvad blefve väl deremot följderne im den nu yppade boskapsjukan skulle vinna samna utsträckning? — För boskapsskötseln och det leraf beroende landtbruket äro följderna af boskapsjukans allmännare öfverhandtagande större än att le kunna ens anas eller beräknas. För att visa hvilken utomordentlig intensitet dyika landsplågor kunna uppnå och tillika dymedelst sibringa mina landsmän en högst maktpåliggande fvertygelse om nödvändigheten, att, medan tid är, vidtaga allvarsamma mått och steg till det ondas notarbetande, har jag samlat en mängd historiska lata, af hvilka jag här vill anföra följande: Omkring medlersta hälften af förra århundradet härjade en svår boskapssjukdom. Den synes företrädesvis hafva utbildat sig i norra Europa, ehuru spår icke heller saknas efter dess förekommande äfven i det södra. I norra Europa hade den redan länge visat sig sporadisk. En kongl. förordning af 1745, åberopad i en förnyad kungörelse af kommersekollegium (inf. i Stockh. Post-Tidn. den 7 Oktober) 1774, synes antyda derpå, ?) äfvensom enligt en citation efter Gleditsch 4769: en boskapspest hade härjat i norra Europa i 40 år. Redan 1720 eller 1724 visade den sig i Österbotten ?). I Stockholms Inrikes Tidningar den 9 Juli 4764 finnes införd en liten afhandling om sättet att hehandla en i tyska Östersjöprovinserna allmän boskapssjuka. — I Mecklenburg hade den länge grasserat. Här på Fyhn, heter det, der boskapssjukan åter yppade sig fjerde gången Midsommarsdagen 4765 äro till Nyårsdagen 1766 döda 10,600 boskapskreatur, änskönt man öf;verallt på herregårdarne har nu allenast haft balfpparten boskap emot förra tider. — I Hannover härjade den 4770; i Flandern om sommaren 41774 och .samma år uti Ingermanland och omkring Petersburg. I Danmark rasade den åter 4769, och bade der bortryckt 418,000 kreatur hos almogen, oberäknat dem som störtat på herreoch prestgårPdar. — Ensamt på Sneums gård, ett gods i Danmark, dogo detta år 488 stycken kreatur. — Sin kulminationspunkt synes sjukdomen hafva uppnått åren 4768—1770. Enligt en uppgift daterad Leuwarden den 30 Aug 4770 hade i West-Friesland, år 1769, 98060 kreatur störtat; i södra Holland störjade från den 4 April 4769 till den 30 Mars 1770, 145—6635 kreatur och i nord Holland under samma id 43,563 stycken. I denna nöd förordnade generalstaterne vid 4769 års början, att allmänna förböner skulle hållas i kyrkorne för boskapssjukans afs stadnande, och staterne af Holland och West-Friesand utsatte ett pris af 40,000 gyllen för den, som kunde uppfinna ett tillförlitligt medel emot farsoten. Efter denna tid synes sjukdomen börjat aftaga. Från Haag skrifves neml. den 144 December 4772. Boskapssjukan bar i innevarande år gått med mindre häftighet än de förra åren. Antalet af hornboskaen, som störtat i provinsen Holland ifrån Sept. månads slut 4774 till Okt. månads början är 4772 har ej stigit högre ån till 43,632. — Här göres i herättelsen den anmärkningsvärda observation att lödligheten varit mycket större från Sept. mänads slut till April månads början än under sommarmånaderne ). A Må ingen. tro att Sverige var förskonadt från dessa förödelser. I den här ofvan citerade afhanlingen 4761 läser man: Tre gånger mins jag uti ) Obs. Detta skrefs i medlet af Nov. 1848. Sedan dess har detta förhållande något förändrat sig; snön bar bortsmält och jorden tillfrusit, men det öfverflödiga vattnet besvärar ännu marken. Slask och barvinter hafva sedan den tiden alltjemt omvexlat. ) Ett par andra förordningar i samma ämne äro utfärdade; den ena af den 43 Jan. 1722, den andra af den 23 Mars 1750; men ingendera har jag ännu sett: FT ) Kort beskrifning öfver den i Österbotn gångbara boskapssjukan, uti et academiskt försök under prof; Pehr Kalms inseende utgifven af Israel Holstius. Åbo 47354. an. Uppå öfverhetens befallning blef doktor Heggart år 4745 skickad till Österbotn att noga undersöka denna siuka. Hans anmärkningar bar