Aftonbladet – 12 februari 1849, sida 2

eter te RE Fas a EG UFR ET j FRÅGAN OM HJELMARENS OCH QUISMARENS ; SÄNENING. (Ur Örebro tidning.) Vi hafve redan nämnt att denna fråga ånyo förekom vid hushållningssällskapets sednaste sammankomst, och der diskuterades. Hushållssällskapet kunde cj, i frågans nuvarande skick, för dess lösning vidtaga några åtgärder, ehuru vigten af den ifrägasatta sänkningen nogsamt insågs, och ehuru villigt sällskapet utan tvifvel är att, när tid blifver, kraftigt understödja strandegarnes bemödanden härför. Och denna tid torde snart inträffa, ty strandegarne hafva, såsom vi sedan förnummit, redan med enighet och goda afsigter börjat frigans beredande. I slutet af marknaden hade nemligen de fleste då i Örebro närvarande egare af jord kring nämnde sjöars stränder, ett sammanträde för öfverenskommande om nödiga åtgärder, och utsågo sig emellan en bestyrelse för frågans beredning, hvilken bestyrelse serskildt fick uppdrag att söka bemedla en förening med strandegarne i Södermanland till samfälld verksamhet för strandegarnes gemensamma interesse. Till ledamöter i nämnde bestyrelse valdes hrr kapiten Coyet på Nynäs, doktor Behm på Sickelsjö, löjtnamten frih. De Geer på Säbylund och brukspatron MontgomeryCederhjelm på Segersjö, hvilka sedan till ordförande i bestyrelsen utsågo kapiten Coyet. Vid Hushållningssällskapets sammankomst lemnade kapiten Coyet några uppgifter och förslag, till ledning för bedömandet af frågans vigt; och dessa faktiska uppgifter äro i sig sjelfve så talande, att det måste väcka förvåning att Hjelmarens sänkning icke redan långt för detta — och sednast vid ombyggandet af Hjelmare kanal — blifvit beslutad, samt genomförd. Vi hafve förskaffat oss del af detta kapiten: Coyets anförande och meddele det här: Hjelmarens och de med den förenade Quismarsjöarnes stränder bestå till stor del af kärrängar, hvilkas areal uppskattas till 80,000 tunnl. Dessa ängar lemnade förr mycket hö; men hafva, på de sednare 40 åren minskat så i bördighet, att de, efter min och fleras erfarerhet, numera ej lemna årligen 30 lisp. pr tunnlzsantager man dock att de göra det. skulle från dem, om arealen är rätt uppgifven, årligen erhållas 3,400,000 lisp. kärrhö, hvars bergselkostnad uppgår till, åtminstone, fodrets halfva värde. Sänkes Hjelmaren, så att dessa ängar blifva odlingsbara, och man, för att ungefärligen kunna beräkna hvad på dem då kunde produceras, antager att af dem årligen z.:del trädades, !y;:del bure höstsäd, 3Z:del. bure timothej, !.:del låge till bete, och 2.:del. bure vårsäd, och om äfven höstsäden endast lemnade 5 t:r och vårsäden 4 t:r, samt timothejen 400 lisp. hö, allt pr tunnland, skulle i stället på dem då kunna skördas 3,000 000 lisp. hö, 50,000 t:r höstoch 80,000 t:r värsäd. Antager man vidare kärrhöets värde till 6 sk. lisp., skulle skörden, som nu på nämnde ängar årligen erhålles, vara Värd 300,000 rdr; då deremot skörden, hvilken, efter förestående beräkning. af dem borde kunna påräknas i fall de blefve odlade, skulle, om timothejhö anses vara värdt 9 sk. lisp., höstsäd 40 rdr och vårsäd 4 rdr t:n, uppgå till 4,382,500 rdr, allt rgs. En fördel till, som Hjelmarens sänkning skulle medföra, vore att de uti dessa ängar befintlige bränntorfmossar kunde tillgodogöras. — Denna fördel torde ännu ej anses af stort värde; men då, åtminstone på våra slättbygder, priset å alla skogseffekter är i starkt stigande, och då laga skiftena, hvilka i öfrigt medföra så stor nytta, genom den dem åtföljande stora tillökning i stängselskyldigheten tyckas hafva en menlig inverkan på skogarne; skulle jag tro att om torfyen blir åtkomlig, dess i åtskilliga provinser högt uppskattade värde äfven här snart skulle erkännas. Jag skulle visserligen kunna framlägga flera skäl för behöfligheten af Hjelmarens sänkning; men då tiden för våra öfverläggningar alltid är kort, slutar jag med de anförda, under förboppning att hushållssällskapet af dem finner att det är nationalförlust låta jordsträckor, hvilka (i, fall förestående beräkningar äro riktiga) -borde kånna lemna brödföda till minst 40,000 menniskor och god utfodring för 20,000 kreatur, fortfarande endåst lemna svag föda för c:a 10,000 kreatur; samt att om Hjelmaren ej sänkes, så att bemälte ängar kunna odlas, och om de fortIfarande förlora i bördighet, det är att befara, att de snart ej lemna skörd ens för sisthämnde antal, samt