Aftonbladet – 12 februari 1849, sida 1

1 SjCcilva verket tyckes det vara svart få reda på, att några machinationer a! betydenhet eller af våda förevarit. Tidningen Sietcle, som anses stå i nära beröring med konseljpresidenten, säger att officerare och underofficerare vid mobilgardet hade om natten begifvit sig till en radikal tidnings byrå. och der emottagits af en af bergpartiets represontanter, beklädd med sina insignier. Denne, omgifven af den öfriga redaktionen, skall hafva förklarat till de öfriga deputerade, att mobiigardet hade skäl att resa sig, att man visade sig otacksam emot detsamma, att man ville förafskeda dem, och att de icke hade annat att göra, än att dagen derpå begifva sig väpnade till nationaiförsamlingen, der de skulle finna en majoritet böjd att försvara och kydda dem. Denna artikel var hemtad ur en polisrapport, som tillade, att de förutnä:mnde personerna af mobilgardet hade tillbragt natten uti La reformes byråer. La Reforme gjorde genast gyckel, såväl af denna rapport, som af wministern Odilon Barrot, som trott derpå. Bedaktionen hade visserligen, likasom ilere andra tidningsredaktioner, haft besök af några mobilgardister, söm dit framburit sina klagopunkter; men allt det öfriga utgjorde frukten af någon spions inbillning, såsom händeisen ofta är i dylika fall. Emedlertid är det denna polisagents berättelse, som bragt 60,000 soldater på benen, och en hel dag försatt Paris i ångest.n National uppgifver för öfrigt, att man på den oroliga dagen öfverallt hört folket uttrycka lifiig vördnad och känslor af sympati för nationalförsamlingen, jemte ånger öfver att en tid hafva misskänt densamma, samt ait det hufvudsakligen varit till dess försvar, som nationalgarderne infunnit sig med sina vapen. Den bekante, originelle och besynnerlige Proudhon angriper, med anledning af denna händelse, häftigt republikens president Louis Napoleon, och menar, att alltsammans varit en tillställning af honom att förtjena sina sporrar såsom kejsare. Han ser uti regeringens häftiga motstånd mot den i nationalförsamligen skedda begäran om undersökning beviset, på en förut fattad plan att tillintetgöra republikanerna Det kan måhända roa lä att se ett utdrag af denna artikel, som lr hvilken giftig ilska Proudhon förenar med ett bierl och concist framställningssätt. Nåväl, utropar medborgaren Proudhon, jatföfruktar icke att säga till presidenten: det är ni, som har beredt det inbördes kriget, det är ni, som stämplat för att mörda medborgare. Eftersom ni vili göra ända till representanterna af yttersta venstra sidan medskyldiga i det brott, för hvilket j fegt anklagen den sociala demokraticn, skall jag på min sida låta medbröttslighetenaf edra frihetsmördande projekter uppstiga ända till republikens -president. Eedamöterna af bergpartiet hafya icke Varit sedda uti några upproriska föreningar, predikande brand och plundring. J hafven icke mera anklagelser emot dem att göra; än emot detta folk, som j alltid smäden, emedan det aldrig hämnas. Men Ludvig Bonaparte, hyad gjorde han vid denna revy? Hvilken roll gick han atvt spela på Concordiaplatsen och Boulevarderna? Hvad skulle han hafva att svara, om han persontigen inr terpellerades angående den andel, som han tagit i denna dagens händelser? Hvad är hans tanka om de omständigheter, som åtföljde hans promenad från sitt palats till utrikes ministerns hotel? Hvad beteckna dessa betyganden af tillfredsställelse vid ropen: Lefve kejsaren!s dessa tecken till harm vid ropen: Lefve. nationalförsamlingen!?, Måntro icke denna komplott af den 29 Januari utgör 3:die akten af denna: tragi-komiska dram, som börjades i Strassburg, som fortsattes i Boulogne, och som skal sluta i Charenton? (namnet på ett dårhus.) — Ni vill således icke någon undersökning? Ack! om det är för att i Frankrikes ögom beslöja den obotliga monomanien hos dess första embetsman, så gillar jag er förbehållsamhet, Men är det då ickeannat än patrioternas blod, som kan aftvå fåderneslandets -blygd? P. J. Proudhon.o Uti nationalförsamlingen föreföll den 31 Januari en varm debatt i anledning af den förut omnämnda motionen om: en undersökning öfver meranämnda tilldragelser den 29. Det som dervid syntes något besvära ministeren var hr Martin Bernhards frågor om anledningen hvarföre regeringen låtit förbjuda klubben La solidarite republicaine och arrestera 27 af dess medlemmar. Han anmärkte att nämnde sällskap icke. utgjorde någon hemlig förening eller ens en klubb. Den hade vid sitt bildande iakttagit alla lagliga föreskrifter och publicerat sina stadgar. Ministern svarade blott undvikande, alt saken nu vore i rättvisans händer. Ledru Rollin var ej nöjd med detta. Han skiljde den juridiska frågan från den politiska, hvilka kabinettet med flit sammanblandat, och begärde förklaring öfver den sednare. Associationsrätten vore våldförd och det vore alltför beqvämt för ministeren, då den vidtagit åtgärder som så nära rörde konstitutionens principer, att kunna, under åberopande af juridiska konsiderationer undandraga församlingen pröfningen af ett politiskt faktum, Talaren anmärkte ock, att medan regeringen rasade så emot de republikanska föreningarna, är den långt ifrån att med samma stränghet behandla föreningar i en annan anda (de monarkiska); han nämnde särskildt flera sådana, såsom de legitimistiska föreningarna i departementerna och den ,katholska associationen under Montalemberts anförande. En ganska intressant diskussion i anledning af Billaults motion om finanserna (se föregående posterna) hinne vi ej här upptaga. Huru det må förhålla sig med affären af den 29 Januari, så är det emedlertid visst, att mer och mer militär drages till Paris. En hel division af Alparmeen hade sednast fått order alt tåga dit. General Changarnier skulle derigenom få ytterligare 30,000 man unders sitt oansvariga befäl. Häröfver klagas i tidningarna såsom ett våldförande af konstitutionen. STORBRITANNIEN. Drottningen öppnade den 1 Februari parlamentet i egen person. Trontalet uttrycker tillfredsställelse öfver det vapenstillestånd som ir slutadt både i södern och norden och som banar väg för fred: i afseende på Sicilien nämSv n