Aftonbladet – 10 februari 1849, sida 1

var i stånd att få ut mina fattiga styfrar. Tre daler skul le han ändå pruta. af mig, fastän dagspenningen var s orimligt nedprutad förut. Och hvad tycker hans nåd, de stormade så att det hven i skyn, och -mörknade så for det hann, men baron hade icke så godt i sig som att låt mig få bli qvar öfver natten. Men, gud ske lof för det Jag tog min ränsel på ryggen och vandrade af ... Innan jag lemnade orten, ville jag ta afsked af en gum ma, som varit mycket beskedlig mot mor min, och om hvilken folket säger att hon kan mer än andra, och ho: zrenne tänkte jag dröja qvar öfver natten ... Men så snar! son fick se mig, frågade hon om jag tänkte resa ? ... Jal..: varade jag. Då skall du genast, utan att dröja, ge dig af. ade hon, ty annars råkar du aldrig den, du vill råka. I latt sker en stor olycka i hans hus, och den har baron in hand med uti, och går du inte nu, så hinner du inte ram, utan att sjelf komma illa ut ... Som sagdt, var det kolmörkt och blåste från alla fya vädersträcken ... det sade jag henne. Men då skulle ans nåd ha sett huru hon såg ut i syna! Hon reste sig pp och skarpsågs med mig, och sade aldrig ett ord mer n: är du karl; du? fast, det är sant, du är bara skräddae! Ja så, efter det är på det viset, mor...svarade jag ..108 skall ni slippa mig alltid! ... Det är inte för min kull, utan för din egen ... svarade hon... men vänta, ag skall visa dig ginaste stigen fram till landsvägen. Hon astade en kåpa öfver sig och vi gingo. x När vi kommit fram på vägen, tog hon afsked af mig .rå nu i Guds namn ... hviskade bon.... och glöm inte vad jag säger dig! Hör du någon komma efter dig, så öm dig! Derpå vände hon om, och jag tror hin togna, on liksom försvann ... Jag hade vil gått en sex fjernels väg, då jag kom till en stor skog. Vid slutet af den odde skrifvarn. Ieke fullt ett bösskott-håll från huset ärkte jag bästtraf bakom mig. Då kom jag ihåg kärngens rd, och smög mig in i ett gransnår ... Icke långt ifrån vig bundo karlarne sica hästar i skogen .. Gå nu på! ... hörde jag en röst säga, som jag tydgt igenkände. vara baronens ... han: är ensam hemma, et vet jag bestämdt, och ni vet i hvilket rum han liger? ... Ja, gudbevars! svarade de ... När ni kommer ut, r ni er betalning! tillade han. De begge andra karlarne inde jag icke. Likvisst efter hvad jag bar anledning att ;irmoda, var det tvenne brottslingar, som han beredt tilllle att rymma till Norrige, emot det att de skulle utfödenna bragd ... ;