Aftonbladet – 9 februari 1849, sida 1

Stig in! Nå, det var nu väll sade han, öppnade dörrn oc följde hennes inbjudning. . Kors bevars! Är det nådig baron? frågade gumma och låtsade blifva högst bestört... Har nådig baron gåt vilse på jagten? Nej, Ingrid! Jag har kommit hit för att tala me dig. Du måste bistå mig i utförandet af en sak. Ingrid begrep så väl hvad han åstundade, som had hon läst det tryckt. och med den kännedom hon egde on hans karaktär, blef hon stum af förskräckelse. Ja! svarade hon icke desto mindre. Hvad befalle herr baron? Jag vwill gerna göra allt, hvad i min för måga står. Godt! då äro vi ense. Du skall i morgon komma til sården. Der blir du befalld att spå de främmande för näma fruntimmerna, och det sker som jag nu säger dig det. Han förestafvade henne hvad hon borde förkunna hva: och en af damerna. Men, herr baron! Om det ej ligger så i korten elle kaffekoppen . . . invände gumman. Att spå är en konst... Som denna gång får dansa efter min pipa. Du ve all jag är domare. Antingen lyder du, eller låter jag stämma dig till nästa ting... Du känner det straff, la; stadgar för trollpackor!, Nådigaste herr baron! Jag skall göra allt hvad her! baron befaller. Men för att kunna det, måste jag åtmin stone känna hvad han heter, hur han ser ut, hvad har ir, och de märkligaste af hans öden?... Ty får jag e tala efter som det står i korten eller koppen, så vet jar ju ingenting. Bernhard heter han, general Örnstedts fosterson ä! han, hans ursprung är okändt, uppfostrad är han i krige och af generalen utsedd till måg. För att undgå straf! såsom den der stuckit ihjäl min kusin, är han bortskickat som kurir. Huru ser han ut? Jag har inte sett honom. Tyst, det var sant! Mir faster, friherrinnan, säger, att han bar ett visst tycke a bäradsskrifvaren Prytz. Hvad fan felas dig? Du bli så blek! Nådig baron skrämde mig så med sina hotelser ... Dumma kärng! Gör som jag befaller, så har du in senting alt frukta! I morgon förmiddag kl. 8 komme; du. Farvällp Ingrid hade aldrig känt sig så glad öfver att vara en