Aftonbladet – 8 februari 1849, sida 1

der det han lemnade ett särskildt bref till Elisabeth, hviskade sakta... . Från Margreta l is Dervid lade han fingret på munnen och såg betydelsefull på friherrinnan... höjde sedan sin stämma... Jag hor så. många flitiga helsningar från henne, som var nådig frökens guvernänt, och se här har jag än flera bref. ,. Tyst! befallte friherrinnan. Följ honom ut i yttre rummet, Elisabeth, så får han tala vid dig! Elisabeth gick och karlen följde henne. Näppeligen voro de ute, innan gesällen försigtigt såg sig omkring. Ar brefvet verkeligen ifrån Margreta? frågade Elisabeth sakta. Ja, och Gud ske lof att det lyckats mig få det dit det skulle. Men, nådig fröken, skynda att läsa det! och jag bör nämna att jag är befald att dröja här, för att vara ti!l tjenst, i händelse här något skulle företagas mot fröken. Behöfs mitt biträde, så är fröken så god och endast sätter en hvit näsduk i sitt fönster bittida på morgonen, då jag skall infinna mig, antingen vid vattenfallet eller vid bakporten på trädgården. Men skyndal Nyfiken sprang Elisabeth in i sitt rum ch hennes tant, sysselsatt med sina egna bref, lemnade ngen uppmärksamhet deråt. Inuti Margretas låg ett annat bref. Hon igenkände stilen, och det var nära att falla ur hennes darrande händer, Men, intet bidrager så mycket att återkalla en sjunkande besinning, som fruktan. Fruktan att blifva öfverraskad gaf henne mod att läsa det till slut. Kuvertet innehöll blott några få rader, i hvilka hon anbefalldes försigtighet, vaksamhet; skulle hon hotas med ut våldsamt släpas till altaret, borde hon ej fälla modet, nan hade redan sörjt för hennes säkerhet. Dessa rader