Aftonbladet – 8 februari 1849, sida 1

Hon tystnade... Men inom sig fyllde. friherrinn: Duwald meningen... ty... jag älskar din sons mördare Det var den förtviflade medren som hade bon: blifv stueken af en orm. : För att ej förråda sig betäckte hon ansigtet med s näsduk. Måltiden förflöt under djup tystnad, och straxt på e termiddagen infunno sig flera på besök, hvarigenom led naden åtminstone upphörde att vara odräglig. Baron Hans trifdes, i sin mån, som han kunde j sina rum. Den af hoppet om äktenskap med Elisabet honom ålagda civila arrest gaf anledning till ryktet a han vore sjuk. Derom underrättad, besökte honom friherrinnan Poss Hon återkom mulen, som en höstqväll. Elisabeth frågad ängsligt hur han mådde?... Tanten suckade, som en : molnmassor hämmad vind. -.Du gör orätt.., Elisabeth!... Här är det en man: börd och rikedom... han älskar dig ömt... men honor förskjuter du, för att tänka på en spelevinker, som .-. Elisabeth! i sanning gör du icke .,. stor ... synd ... Elisabeth drömde om denna synd, och den förekor henne outsägligt angenäm. Följande morgon begåfvo sig de båda damerna in lilla förmaket för att dricka kaffe; Straxt efter dem in fann sig friherrinnan Duwald... Man frågade huru baro nen mådde... Hon sammanknäppte sina händer och lyft blickarne till taket... Kaffet dracks under en bedröflig tystnad. Efter intagande af denna behagliga-dryck plägade fri herrinnan Duwald dagligen besöka sin ladugård .-eller som hon kallade det, göra sin rond, för att efterse om ut vore i behörig ordning. Vanligtvis gick då friherrinnan Posse in i sitt rum