Aftonbladet – 7 februari 1849, sida 3

ördöma en sak som ännu ej blifvit försökt, och hvarföre vill man ej lyssna till så lyckliga ch vackra resultater, som lemnats af riksföramlingen i Norge, eller äfven af nuvarande Fransyska nationalförsamlingen, som, ehuru tillatt af folksuveräniteten medan sinnena ännu voro i jäsning efter en revolution, likväl visat n så vacker och exemplarisk karakter å mo lerationens vägnar, att intet parti ännu kunnat örebrå densamma någon brist i detta hänseende. RÄTTEGÅNGSocH FOÖLISSAKER. Vid i dag företagen förnyad handläggning af mået rörande försummande af skriftermål mot källarmästaren Leuvenmark var denne icke tillstädes, utan ippgaf hans rättegångsbiträde att han var från stalen frånvarande, men skulle snart återkomma. Hr Orange uppgaf hö refter de vittnen kan yille hafva fhörda, samt afstod, på häradshöfding de Bergs påminnelse derom att svaranden vid föregående tillället förklarat sig till i dag vilja vara beredd att appgifva all den bevisning han önskade åstadkomma, rån hörandet af flere vittnen än de begge, som han dag namngifvit. — Uti kämnersrätten förevar i går åter målet metian mamsell Sager och fahnjunkaren Möller. Den sednare hade vittnen närvarande, men efter som Sager anmäldes vara af sjukdom hindrad att inställa sig, så uppskjöts målet till en annan dag. — I dag fortsattes undersökningen med pigan Mört, som står under tilltal för att hafva lagt sitt foster å lönn. Åtskillige vittnen jemte den uppgifne barnfadern Andersson voro tillstädes och hördes. Andersson, som väl känt Mört länge, men icke haft olofligt umgänge med henne förr än i April månad förlidet år, förnekade att han haft någon vetskap om hennes hafvande tillstånd, förr än: efter den tid, då hon födt fostret. Vittnenas berättelser gåfvo ytterligare anledningar till förut Yppade misstankar derom, att bon skulle förut hafva varit i grosess med ett annat foster; men Mört, sem under målets handläggning syntes mycket lidande och tilläts sitta, förnekade detta och svarade, under gråt, på ordförandens rörande föreställningar om vigten för henne att, så vida hon ville hoppas någon förlåtelse af den himmelske domaren, lätta sitt samvete genom en sannfärdig bekännelse, inför dem, som på jorden voro saua att i hans ställe skipa rättvisa, det hon verkligen talat sanning. Målet blef ytterligare uppskjutet. Byggmästaren A, F. Norddahl, som innehar patenträtt på ett sätt att uppföra spislar, hvilket skall ha flera fördelar, hede instämt murmästaren Akerlund för det denne skulle i huset JM 6 vid Tjärhofsgatam hafva låtit eppföra en spiselaf Norddahls konstraktion i de öfre delarne. Norddahls ombud medhade ritningar och modeller, men målet blef uppskjutet emedan Åkerlund gjorde invändning mot domstolens behörighet, hyarom den ville yttra sig en annan dag. — En arbetskarl, Carl Andersson, hade sistlidne söndagsaftorm satt sig på den s. k. kungstrappan vid Blasieholmskamnen, för att tillfredsställa ett mycket naturligt 4raf. Han råkade härvid tå öfverbalans och fala i sjön. F. d. machinisten Lilja, som observerat :.kändelsen; skyndade till hans räddning och lyckades draga upp honem. Andersson hade lemnat Lilja 4 vdr 42 sk: till belöning för den visade hjelpen; men denne, som dermed icke varit nöjd, hade avgifvit honom för att vid tillfället hafva varit öfverlastad af starka drycker. -Som sedan blifvit upplyst, att Andersson efterät förnöjt Lilja, så hade saken ingen vidare påföljd. — 1 Aftonbladet för :den 30 Januari, intogs cn berättelse om ett lördagen den 2920:i samma månad föröfvadt mordförsök mot pastorsadjunkten i Flisby, magister S. J. Willen, för hvilket Ltorparesonen Sven Joban Zakrisson i4fiskarhemmet -på Flisby prestgårds iger, häktades såsom svårt komprometterad. Ekesjö tidningen Hvad mytt -meddelar nu rörande denna sak följande: Onsdagen den 31 Jan. förevar inför Södra Wedby. -häradsrvält ransakning med den för merdförsöket -å viee pastor Wilten i Flisby tilltalade och häktade torparesonen Sven Johan Zakrisson från fiskarhemmet på Ekisby .prestgärds ägor. COmhring 50 vittnen afhörecs, deraf några aflade åtskilliga för den tilltalade och-gennes fader,:Zakris SYchsson, besviärande berättelser om :yttranden, som desse skola hafsa fällt om hr Willen och ade tillämnade våldsaroheterna met er del ständspersoner inom socken, hvartill mordförsöket å vice pastor Will.n skulte varit en början. Pen tilltalade beträddes med 2tskilig tvätalan, och medgaf slutligen, att han möjligen i. mindre redigt tilstånd kunnat yttra att kan sett n dista, som cirkulerade i socknen till namntecknipg af dem som ville deltaga i ofvan;rämnde våldsamheter, och att. äfven hans namn om. ett par dagar kunde komma på densamma; men till mordförförsöket nekade han enständigt, eburu ban redan från vörjan erkände. att.han innehaft en pullert och flere rånger skjutit dermed, och det äfven upplystes att ill, förladdning för det mot br MWillens: fönster afkjotna skottet, begagnats en papperslapp), hvarå den il ltedades . namn befans vara skrivet. Tvenne vitt1e1, . som ;voro-mindre rediga och, som det tycktes, örb ehållsamma i sina uppgifter, biefvo bh änvisade att os behörig -prest-2nmäla sig för undfäcnde af unervisning i echristendomen och on ede ns vigt och etydelse. Den tilltalades fader hade äfven blifvit nstärnd som vittne i målet, men ej i ofunnit sig. jen. tilltalade Sven Johan Zakrisson dömtles att åter äda. 4 häkte; målet .uppsköts till framd!eles utsätindie deg i nästa .vecka för inkallande af flera vitten. ock då åklagaren, länsman Zelaeder, ålades att H dess instämma sZakris Svensson, anhöll åklagan att, ll följe af de mot Zakris i vitt nesmålen rek omr: besvärande omständigheter, senast: få häk-7 ho.som, ihvilket häradsrätten tillät.