Aftonbladet – 7 februari 1849, sida 2

Ingrid behandlade denna fråga på samma sätt som der örra. Men nu lydde svaret: Alla dina anslag äro fåfänga... det skall aldrig ske. Friherrinnan stampade med foten, och blef nästan svartlå i ansigtet. pErs höga nåd! Vredgas ej på en oskyldig, fattig gum. na! Det är ej jag som säger det. ,Det är sant!... Men det skall ske, om jag ock .. numlåde friherrinnan för sig sjelf. ; i En stund förflöt under tystnad. Omsider öppnade hor stt Skåp under bordet, och framtog en korg, fylld med mat varor och åtskilliga klädespersedlar. ,Ingrid!! detta allt är ert, om ni ovilkorligt lyder min; befallningar. Mor Ingrid såg med snålt öga på korgens rika mne hålls oi Hvad befaller ers nåd? frågade hon med darrande röst)? En småsak! jag har en fröken hos mig, som förgapa sig i en ung militär, hvilken hennes slägt ej tål. Ni skal spå henne att den unga karlen är otrogen och liderlig, ocl att, för att bli lycklig, hon måste lyda sina vänners råd ocl laga en annan. . å Nådigaste friherrinna! svarade Ingrid med låtsad ån gestfull röst. Upptag det icke illa, och gör ig ej olycklig Men, det är omöjligt! Huru så ?) På vägen hit till ers nåd mötte jag den unga fröke . och jag vet ej sjelf huru det kom sig... Men jag ha redan spått henne ... Hvad sade ni henne då? NIONDE KAPITLET. Flera veckor förgingo. Solen kastade redan långa skug gor... Förgängelsens mördande hand hade redan berör träden, och de strödde vid minsta vindfläkt sina gulnad tad omkring sig. Elisabeth var inkallad till sin tant. Nå, mitt barn! Tiden för vår afresa nalkas... Säg mi uppriktigt, hur behagar dig Wermland ? Rätt mycket. Mig också! Menniskorna här äro så glada, så god: Aldrig kunde jag tro denna, till utseendet så dystra or vara så innerligt behaglig som den är! Hvad tycker d om vår värdinna ?