Aftonbladet – 6 februari 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 23 Januari 1849. Åter börja strömoln att här och der uppstiga på len politiska borizonten. Hvad republikanarne förutsett tyckes redan börja besannas. De partier hvilka frigast arbetat för Louis Bonaparte, äro de första utt skrika om olyckor och förderf. Eegitimister och Irleanister hafva sammanjemkat sina intressen, plaer och förhoppningar, för att gemensamt konspiera, vinna anhängare och slutligen, efter sin utäkning, störta republiken. De påstå att Ionrik 5:te skall adoptera grefven af Paris och thronpreendenterna på detta sätt, hvar i sin ordning, inaga sill kungliga fidernearf. Detta låter visserlien rätt vackert och ordningsfullt, men möter oöfrervinneliga svårigheter. Den republikanska byggvaden är stark, dess grundpelare äro jemnlikhet och nenniskorätt, och dess försvarare äro kraftigare än vågonsin. Folket har brännt thronen på den plats ler det för evärdeliga tider grundlagt sin ära, och ör att uppresa en ny skulle alltför mycket af Frankikes ädlaste och tappraste blod blifva spildt. De arbeta på ett inbördeskrig beräkna icke i sin ifver, alt detta lika lätt kan leda till terroism emot dem sjelfva, som till en konungakrona; och hvad vore väl vunnet med den sednare? — en 1 revolution, ingenting annat. Hvad folket köp med sitt. blod, lemnar det icke ifrån sig så lätt. Rättstillståndet och dygdens styrelseform har slagit ör djupa rötter för att nänsin kunna uppryckas, och Giröndisternas vackra afskedshymn: Mourir pour la Patrie, har icke förgäfves blifvit det unga Frankrikes natanalsång. Republik och Louis B haparte är dagens lösen, och den sednare tyckt ven lifligt uppfatta att han endast uti den förra ser ett säkert stöd. Ligitimisterna, hvilka hoppa a se honom Som kejsare, börja finna honom för nycket republikanskt sinnad, och frukta redan att vän skall föra fram den röda republiken, en rädsla, len de ständigt sade sig hysa mot gencral Cavyoigvac. — En del rika familjer äfva, trötte af land, efnadens enformighet, ätervändt till Paris, sedan yresidentyalet så lugnt och stilla försiggått hyvarmot den gamla kärnaristokratien, hvilken ännu ångt ifrån sina önskningars mål, envist qvorhåller ig på sina slott. Nöjets alla tempel hafva äter öppnat sina portar ör den eleganta pariserveriden. Halienska operan, ned sina dyrbara förgyllt r och rika sammets