Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 4

på den stora politiska skådeplatsen emellanåt måste leda till antingen egna eller publicerade omdömen, som kunna vara obehagliga för en ömtålig och despotisk regent i andra länder: Det är ock klart att stadgandet, med den elastiska utsträckning det nu eger, kan utgöra ett förfärligt vapen i händerna på en regering med despotiska och mot yttranderätten fiendtliga böjelser, och alt nästan hvad som helst dervid kan tjepa till förevändning för en förföljelse. Huru långt försöken i sådant hänseende kunna sträckas af makten, utan att den anser sig behöfva rodna inför opinionens ogillande, ha vi den lyckan att kunna visa med exempel af tryckfrihetsaktioner emot detta blad för ickel! många år sedan. År 4834 anställdes åtal emot: tidningens förläggare, då sjelf ansvarig utgifva-!l re af Aftonbladet i Stockholmp, för en ur norska Morgenbladet öfversalt artikel om danska provincialständerna. Med den friare yttranderält som här på de sednare åren egt rum skul-l. le man, om Vi nu reproducerade berörde ar-) tikel, aldeles häpna öfver möjligheten af ett åtal så beskaffadt, som det ifrågavarande, emedan räsonnemangerna voro ganska oskyldiga; och likil berättas det icke hafva berott mer än på en röst, att utgifvaren hade för denna öfversatta artikel blifvit dömd till fästning: Några år sednpare inträffade ock verkligen en sådan händelse med utgifvaren af det 6:te Aftonbladet. Åtal anställdes nemligen denna gången mot en, likaledes öfversatt artikel ur den franska tidningen National, angående Österrikiska regeringens grasserande i-Italien. Artikeln innehöll en visserligen bjert, men som hela verlden numera känner fullkomligt -sann skildring af den Metternichska polisens framfart, för hvilken flera af Italiens ädlaste söner ledo martyrdomen. Ut denna tryckfrihetssak visade sig det fall, som vi här ofvan påpekat, att nemligen den förmenta förnärmelsen mot den utländska makten blott togs till förevändning för det kungliga svenska förföljelsebegäret; ty österrikiske ministern grefve Woyna lät i offentliga tidningarna kungöra, att åtalet icke blifvit anstäldt på hans begäran: stor sensation och förvåning väckte detta åtal. Icke dess mindre lyckades det vederbörande att få ihop en. jury, som fällde; och utgifvaren fick tillbringa ett halft år på Waxholms fästning. Åtalet mot Dagligt Allebanda kan på visst sält anses såsom ett motstycke till de båda föregående; och vid betraktande af de omständigheter vi här ofvan framställt, måste man anse att hvarje annan utgång hade vait i hög grad motbjudande för rättskänslan, om också några uttryck i det åtalade poemet voro grofva och klumpiga. Hvar och en, som. sätter något värde på yttranderätten, borde emellertid samverka till vinnande af en reform i den nuvarande så orimliga och drakoniska lagen angående tryckfrilietsbrott mot utländska regenter och ministrar, m. m. I sammanhang härmed kunne wi icke underlåta, att påpeka såsom ett fält för betraktelser, hvilka hvar och en kan göra sjelf, då man jemför den ömtålighet, som visat sig i anledning af Allebandas poem om konungen i Preussen, med den obeskrifliga tolerans, hvarmed tidningen Söndagsbladet tillåtes att den ena veckan efter den andra oafbrutet utgjuta sitt förråd af lögner, skandaler cch smädelser. Det ser nästan ut, som om Söndagsbladet, genom sjelfva den grofbet i tonen, som skiljer detsamma från den öfriga pressen, och genom den hutlösa öfverdriften i sina utfall, skulle hafva så förskrämt vederbörande, att det åt sig inkräktat ett serskildt privilegium att få fara fram buru som helst, eller ock ligger någon hemlighet i det hela under denna obegripliga efterlåtenhet. Vi kunne i detta hänseende icke underlåta reproducera en anekdot, som vi hört berättas från fullt tillförlitlig hand från den tidpuntten, då kyrkoherden Ekdahl lät anställa åval mot Söndagsbladet för smädliga artiklar emot honom. Någon person, som väl icke omedelbarligen, men dock på visst sätt kunde räknas höra till hvad man förstår med vederbörande, säges nemligen då hafva kommit till br Ekdahl och sökt afråda honom ifrån åtalets anställande, med tillägg af det uttrycket, att man icke borde hindra Söndagsbladets framfart; ty, hade han sagt, den byrackan är i alla fall bra att hafva emot de liberala och Aftonbladet. — Skulle möjligen denna anekdot kunna gifva någon förklaring öfver hemligheten? Ty, det är ingen tvifvel underkastad, att om vederbörande, utan att det mi sta inskränka Söndagsbladets rätt till omdö men, blott höllo efter utgifvaren för uppsåtligt glorda lögner eller grofva smädelser mot bättre vetande, så skulle han få en nätt daglig sysselsättning med svaromål i tryckfrihetssaker; och på det sättet snart blifva mera anständig i tonen.