sitioner på landsortstidningarne i början af hvarje år för hela året, och vid Snällpostens första annonserande icke just kunde känna om tidningen skulle blifva fågel eller fisk, derföre icke ifrån början kom att prenumerera på densamma, hvilket först skedde, om vi rätt minnas, fram i Augusti månad, eller ännu sednare, hvilket för öfrigt reqvisitionen på postkontoret kan närmare utvisa; och vi erinra oss ganska väl, -att det ofvannämnda ryktet om Snällpostens halfofficiella egenskap och öfverstelöjtnant Hazelii författareskap deri specielt föranledde oss till den tankan,.att man icke längre borde försumma att hålla Snällposten. Hvad åter angår tonen i nämnde tidning, så innehåller Aftonbladets artikel den 10 den tillvitelsen emot Snällposten, att bafva med dryghet och öfversitteri utfarit emot det liberalå partiet. Det bästa sättet att afgöra frågan huru härmed förhåller sig är, att kasta en blick på Snällpostens eget corpus delicti:! artikeln om de menlösa tidernar. — Hufvudsyftemålet med Aftonbladets artikel den 10 var att visa, huru obeskrifligt lätt det är att vända samma utgjutelser emot det ena partiet som emot det andra, så snart man vill nedlåta sig att skrodera med oqväden, i stället för demonstration i sak; och för detta ändamål togo vi oss friheten att ordagrannt meddela en längre kärnbit af Snällpostens artikel, endast med utbyte af. orden liberala emot konservativa, o. s. v., hvarigenom det visade sig, alt Snällpostens råskhet i munnen på ett ojemförligt mera dräpande sätt träffade dem, till hvilkas tjenst utfallet. mot de liberala skolat göras. d Vi väntade oss, att detta lilla påhitt att slå Snällposten med dess egna vapen icke skulle behaga, och detta bekräftar sig äfven af svaret den 22:dra sistl. månad, hvaraf några ord kunna löna mödan att citera. Det heter nu, att Aftonbladets liberalitet alltid har uppenbarat, sig iatt anse sitt ordsom det enda rikMiga, på hvilket vi alla tro skolan. — Månne icke, i parentes sagdt, det alltid är förbållan-! det, att hvar och en, som har en öfvertygelse eller en tro, anser densamma för den riktiga! och önskar, att äfven andra skola sluta sig dertill. Men det är skilnad mellan öfvertygelse och fanatism; och vi betvifla, att i detta hänseende någon tidning kan uppvisas, som med någon värma för egna åsigter likväl förenar mera moderation och aktning för andras, än Aftonbladet. Men för de grå är detta icke nog: Se t. ex. på Aftonposten. Den tycker sig ega en naturlig rätt, att när som helst få öfverhopa Aftonbladet. med en massa af tillvitelser, hvilka stundom äro af verkligt moraliskt kränkande art, d. v. s. verkligt smädliga, och riktade mot förläggarens eller någon af redaktörernes personlighet. Men om Aftonbladet tillbaka kallar Aftonposten grå, eller klagar öfver citation af haliva meningar och deras förvrängning, så upptages detta såsom något himmelskriande och såsom en terrorism. — Det synes vara en bra nog nära andelig förvandtskap i detta fall emellan Snälloch Aftonposterna. Så t. ex. heter det vidare isvaret, att Aftonbladet sednast kastat sig öfver oss med hela sitt grofva artilleri och gifvit öss en salva, som var ämnad att på en gång så nedergöra oss, att vi skulle vara bortblåste som agnar för vinden; och ytterligare förekommer följande vackra tirad: Vi tillstå uppriktigt, att vi ej kunna svara i sarhma stil; hamnbusarnes språk, adopteradt äfven af den bättre pöbeln, är oss icke bekant. Ty utom den som är klädd i trasor,. gifves en annan, som, blott den bär framför sig en fana, hvarpå den måJat det magiska ordet liberal, tror sig då hafva rättighet, att under dess skydd utöfva den vildaste terrorism inom tankens och yttranderättens gebit, och som, om den icke argumenterar med gatstenar och knifvar, emedan den är för feg dertill, sitter i sina smygbål och utkastar sina pilar, förgiftade af smädelsen och lögnen. Det gilves i sanning inga värre despoter än just dessa liberalismens fan-junkare, ty hvem helst som understår sig att tänka annorledes än de, den skall nedergöras med hvad vapen som helst. Den verkliga liberalismen har aldrig haft större fender än dessan; och ytterligare: förnöjelse.. Ty den bevisar, att hvad vi sagt var sanning och att vår artikel riktigt tog till roten; i sak har Aftonbladet icke vederlagt det ringaste, icke ens försökt på att komma med någon vederläggning, i en högst generad position. I:anledning af det här citerade stycket til låtar vi oss först hänvisa till Aftonbladet för den 10:de, hvaraf bäst kan bedömas i hvad bladets artikel til det hufvudsakliga var ett aftryck af Snällpostens egen, blott med ändring, såsom förut är nämndt, af de ord, som grofva artilleriet,, — vhamnbusespråket, m.m., Snällposten sjelf; bvilken sålunda, likt konung Saul, fallit på sitt eget svärd. Snällposten tröstar sig med den föreställningen, att i Aftonbladets artikel hafva funnit ett bevis på sanningen af Snällpostens yttrande, och att Aftonbladet icke vederlagt det ringasto deraf i sak; men låtsar dervid förbise hvad som utgjorde sjelfva saken, eller ändamålet med Aftonbladets artikel; hvilket egentligen icke var annat, än att belysa den dryga öfversitde liberala. I fall någon sådan ytterligare belysning erfordrades, så har Snällposten nu sjelf Benäget dragit försorg derom genom sin sednare artikel. Aftonbladet å sin sida bar aldrig förliknat Snällposten vid hamnbusarna, ej heller kallat det parti för hvilket den strider, en bättre pöbel; på hvilkendera sidan dessa benämningar lämpligast skulle kunna nyttjas, med anledning af kraftuttrycken och diskuslsionssättet i allmänhet, lemna vi för öfrigt, efter de här framställda data, åt allmänhetens omdöme: ss — Juryn i tryckfrihetsmålet emot Dagligt Vi kunna ej underlåta att nämna, det Aftonbladets ursinniga vrede varit oss på visst sätt en slags men våra anmärkningar hafva bragt den höge herren mån de uttryck, hvarmed Snällposten slår om-; kring sig, bafva någon tillämplighet. Men! isynnerhet förtjenar anmärkas, att då Aftonbetecknade utfallets riktning, så tillhör det! hvarom här ofvan talas, icke Aftonbladet, utan tareton, som Snällposten hade tagit sig emoti 0 ÖJ D st fö d b k JAllehanda sammanträdde i lördags kl. 12, och lärer, efter ett par timmars sammanvaro för handlingarnas läsning och öfverläggning, hafva förklarat den åtalade artikeln ieke skyldig. Sålunda är då denna juridiska dram -slutad,