Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 3

han henne i sina armar, kallade henne en ny Agnes Sorel och . .. samtyckte. ; Horn och Gyllenstjerna biföllo det gerna. Och i medio af Oktober anträdde Regina resan till Skåne. Några dagar derefter inlopp den underrättelsen, att fartyget, på hvilket Bernhard gått om bord, strandat: Huru är det möjligt?, skreko somliga, det har ju in te varit någon storm! De i hemligheten oinvigde, men som det oaktadt kän de vigten af de papper, man lemnat Bernhard att öfver föra, stodo slagne af ångest och häpnad, under det de in vigde, hvilka med oro afvaktat denna händelse och vari utom sig öfver att inga stormar velat rasa, nu ändteliger sågo sitt anslag krönt med framgång. Det var ändå alltid detsamma, huru det gått till .. Fartyget hade strandat. Händelsen hade emedlertid påmint Dittmar sitt löfte att skaffa Bernhards bref i Elisabeths händer. Stackars gossel ... tänkte han. Men han är lyckli; nog som ej känner det missöde hans skrifvelse rönt, och det måtte väl ej bli omöjligt att, på ett eller annat sätt tillställa henne det! SJUNDE KAPITLET. Friherrinnan Duwald förde sina gäster till ett af sin gods, beläget långt, långt in i Wermland. Elisabeth in togs af en ljuf rysning vid anblicken af dessa uråldrig skogar, dessa små, men vänliga sjöar, och af den majestä tiska Klarelfvens lugnt framtågande spegelyta... Ocl hennes fantasi framtrollade Bernhards bild, och under suc kar betänkte hon huru lycklig hon hade varit, om hon hans sällskap fått göra denna resa. Hennes tant deremot, som aldrig varit annorstädes Mä i Stockholm eller dess angenäma nejder, nedtyngdes a denna storartade natur. Hon ångrade denna resa, på hvil ken allt förekom henne så dystert ... Den tidens svår och obeqväma vägar hade väl ock en god deli detta miss nöje. Blåsbäljarnes gnissel, hamrarnes gälla skall döfvad henne, smedernas cyklopiska utseende skrämde henne, oc! hon var rält glad, då vagnen emot skymningen en afto! stadnade vid Holleruds herrgårdstrappa. Näppeligen had hon inkommit, innan allt obehag försvann. Rummen vor väl belägna, prydligt möblerade och utsigten en ibland d herrligaste. Den vackra s grundm ; jön Lösten sköljde på sin vestra stran rundmuren a : Holleruds manbyggning, och på andra si