Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 2

Ar RAA walds tvenne första besök hos hennes matmor redan insett att derunder låg någon plan, eller som hon sjelf kallade det, något sattyg förborgadt. Derom hade hon ock underrättat fröken, med tillägg, att hon väl icke ännu visste hvad det var, men inte skulle det tåla länge innan hon hade reda pået. Ännu förgingo några få visiter, och hon infann sig en morgon tidigt hos Elisabeth... Nu skall jag säga fröken rent ut hur det hänger tillhopal! sade hon. Den svarta friherrinnan vill att fröken skall ta den svarta baronen, hennes salige mans brorson. Hvarför frambär du sådant narri till mig? frågade Elisabeth, sorgligt leende. Nej, söta fröken! det är fulla allvaret... Eller få si då! svarade Margreta och skyndade sin kos... För att vara sitt mål närmare, hade friherrinnan Duwald flyttat till ön egendom helt närbelägen den, som friherrinnan Posse bebodde; Qualsta, en knapp fjerndelsmil öfver sjön ifrån Walloxsäby. Baronen uppehöll sig äfven der, under föregifvande att trösta sin faster. En afton, sedan de hemkommit från ett besök på Walloxsäby, anhöll baronen, i stället för att begilva sig till sitt rum, om ett samtal med henne. Hon bad honom stiga in, tog plats i sin stora fåtölj, och såg frågande på Duwald. : Efter några utsökt sockersöta artigheter öfver sin hulda fasters skarpa blick m. m. frågade han, om hon ej tyckte att Elisabeth i dag varit mera förbehållsam än vanligt! Det hade undfallit henne, men efter litet begrundande medgaf hon riktigheten af hans anmärkning, och undrade endast hvad som kunde vara orsaken. Min nådiga faster känner, återtog han, ;hurusom jag i egenskap af domare, måste handhafva mål af högst olik: och ofta rätt inbunden beskaffenhet, och för att dervic behörigt kunna urskilja sanningen. har jag måst lära mig den icke lätta konsten att läsa i folks miner och anletsdrag. Margretay den listiga kammarslinkan, är sin frökens förtrogna, och ser isynnerhet... mig icke -gerna.n Det skall jag snart ha reda på! sade fastern, efter er stunds begrundande. Och är det så, så god natt, mir kära Margreta.n Det töfvade ej länge innan hon förskaffade sig et mellan fyra-ögon med Elisabeth. Hon förde sjelf tale! på Bernhard, hvarunder hennes hjerta blödde af tusen sår Sitt yttre beherrskade hon likväl fullkomligt, och afloc