Aftonbladet – 5 februari 1849, sida 2

DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD oc KRÖNING. ) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL. FEMTE KAPITLET. I planen att bringa ett giftermål å bane emellan sir adopterade son och Elisabeth gick friherrinnan Duwalc lillväga med stor slughet. Innan kort voro hon och fri herrinnan Posse de bästa vänner. Emellan fyra ögon un lerlät hon aldrig att underhålla den sednares missnöje mec Bernhard, och att med förtal utsläcka sista gnistan af väl: vilja för honom, då hon, besynnerligt nog, i detsamm: besvor henne att för Elisabeth icke yppa ett ord derom Det arma barnet,, sade hon, är ju olyckligt nog relan derigenom att hon blifvit bedragen i sin första kärlek. I sin väninnas hus införde hon snart sin slägting. hvilken fullkomligt uppfattat sin roll och uppförde sit lideles efter sin fasters önskan. Men dödskyla genomfor ständigt Elisabeth vid anblicken af friherrinnan Duwald, der hon stod framför henne i den djupa sorgdrägten, och biek, som ett åt grafven in vigdt offer, modren åt den, hvilken hennes älskling, ehurt i en ärlig strid, dödat. Om hon lefvat i en sednare tid om hon ej uppvext, då sådana tilldragelser voro hvar: dagliga, så hade hennes veka själ ej uthärdat denna syn Men: likasom för att godtgöra Bernhards ofrivilliga brot qvälde hon sin afsky för den olyckliga modren, och be mödade sig att emot henne iakttaga den största vördnad Ack, det var lammets försök att blidka vargens lystnad! oDeRigenom art Wnten ej ville köra vett vord tili-Bern hards försvar, hade småningom ett hemligt förstånd spun nit ihop sig emellan Elisabeth och Margreta. Med hennt talade hon om sin älskare, och Margreta var en villi; ihörarinna af beskrifningen på de luftslott Elisabeth upp reste i sin rika inbillnings rymder. Till tacksamhet för dessa njutningsrika stunder va Margreta alltid uppmärksam vid bevakandet af fröken: fördelar. Med den, de förnämas betjening egendomlig: skarpsyntheten, när frågan är om att utforska sitt herr skaps och dess bekantas handlingar... man kunde nästar kalla den instinktlik ... hade hon efter friherrinnan Du ) Se A, B. M 1—6, 8—13, 15—17 20—24, 27 och 28.